.

Så. Det är över nu. Och jag trodde aldrig att något kunde göra såhär ont. Det värker i hela mig. Men jag vet att det här är rätt väg. Jag vet det. Nu har jag tagit steget ur vår sista dans. Och jag vet att det är okej att vara ledsen, att sörja. Men inte ens det kan jag just nu. Jag är bara tom. Som ett vaakum.

Och som jag strider mot känslorna. För "du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut", som Melissa Horn säger det.

Jag måste nog bara acceptera just nu. Jag måste hitta mitt sätt att deala med känslorna.

Och jag hade velat skriva så mycket skit om dig. Jag hade kunnat fylla flera papper. Men jag tänker inte det. Jag vill inte minnas dig som något ont.

Jag släpper dig nu.
Nu.