.

Det mesta börjar klarna upp sig nu. När jag tittar mig själv i spegeln så kan jag stå för den jag är. Till etthundratio procent. Jag är stolt över den människa jag är. Jag är stolt över att jag inte är en sådan som ger upp. Jag kämpar in i det sista och jag ger alltid allt. Och det räcker för mig.

Tänk så många nervösa ungdomar och barn som just nu ligger i sin säng och är oroliga för en massa saker. Först och främst att deras väckarklockor kommer protestera och inte ringa imorgon. Att de kommer vakna med största finnen på hakan. Att de kanske inte har någon som möter upp dom innan de kliver in i deras nya skola imorgonbitti. Jag vill bara ställa mig på en stol och säga, högt och tydligt: DET KOMMER ATT GÅ BRA. Alla är minst lika nervösa som ni och tänker mer på deras egna gångstil, valet av kläder, eller att säga rätt sak på rätt tidpunkt. Ingen har tid att tänka på alla andra. Andas. Det kommer gå bra.

(men, tro mig, jag var nog minst lika nervös som ni när jag var mindre)

Nu, nu ser jag fram emot det. Jag älskar skolan. Och pirret i magen finns här. Men, till skillnad från många andra år, så är pirret ett positivt pirr.