.

Gissa vad jag har gjort idag? Ja, rätt! Jag har pluggat.

Och nu vill jag kasta ur mig lite känslor. Fick ett samtal idag som jag inte riktigt räknat med. Jag antar att de flesta av er som läser kan gissa från vem. Hur som helst så krossade detta samtal lite av det som jag så starkt kämpat med att bygga upp. Så, ja, några bakslag och steg tillbaka blev det nu, men det är bara att köra på igen! Ibland önskar jag bara att allt vore lättare.

Men. Har det någonsin varit enkelt? Jag menar... Om jag tänker tillbaka (nu räknar jag inte när jag var pytteliten och levde på moln hela dagarna) så kan jag inte ens minnas ett halvår som, i sträck, varit helt problemfritt. Alltid är det något.

Det här året har dock varit det jobbigaste någonsin. Jag har aldrig varit så berg - och dahl-banig som under 2009. Men, som jag skrev till ett bekant till mig för några dagar sedan - det är jävligt skönt att bara få vara också. Att tillåta sig att ligga kvar på botten en stund istället för att vara någon överpresterande superwoman som ska ställa sig upp och ta allt med en klackspark hela tiden.

Så, fine om jag ägnar några dagar i sträck till att läka mig själv under täcket och neddragna rullgardiner? Att göra det behöver inte alltid vara kopplat till depp. Det där är att kurera sig själv. Att hitta tillbaka. Och i längden... vad gör det att jag spenderar dagar ibland på det viset? Vem tar skada av det? Ingen. Allra minst jag själv. Jag vinner bara på det.

Det är precis likadant som det där med att gråta. Ibland gråter jag av skratt och ibland för att jag är ledsen. Men även när jag gråter på grund av att jag är ledsen så behöver inte gråten vara dålig. Att gråta handlar om precis samma sak för mig som när jag bosätter mig i sängen ett tag. Jag läker.

Och fasen vad skönt det är ibland!