Kan en människa förändras?

Mitt huvud är fullproppat. Det känns lite som att jag sitter fast mellan två sidor. "Cut between the others words and what I feel inside". Och jag undrar lite...vem ska man lyssna på? På sin egna magkänsla eller på andras råd? Antaligen en blandning av bådera gissar jag på att ni skulle svara.

Kan en människa förändras? Och hur många chanser är de värda? Jag vet att jag ofta är naiv, lite av en idealist som säkert skulle kunna ge andra hundratals försök att bevisa. Men jag kan inte låta bli att tro på att det är den bästa lösningen.

Jag har ofta hört att jag älskar honom mer än han förtjänar. Jag tror inte på det.
Man ska älska de när de är som värst, det är då de behöver det som mest.

Han och jag har haft en otroligt stark relation. Ibland har den varit skit, ibland sämre än skit.
Men vi har även haft det väldigt fint tillsammans. Skrattat så att tårarna sprutat, kramat ihjäl varandra under duntäcket, gått hand i hand och känt att vi har hela världen framför våra fötter.

För första gången någonsin så vill han bli hjälpt. Han vill förändra sig och han verkar vara redo att agera. Vad är då rätt gjort av mig? Att vända ryggen och gå därifrån? Eller att ta tag i hans hand och vandra vägen med honom?
Min mamma hade så fint lagt till en kommentar på min facebook där hon skrev att jag var är väldigt bra på att bry mig om andra men avslutade frågande när jag skulle börja bry mig om mig själv.

Får man lov att vara kär i en människa som sårat en, alldeles för många gånger? Är det fel av mig att tycka att hans leende är det vackraste jag någonsin sett och att hans händer... Ja, om ni bara visste hur förälskad jag är i hans händer. Och det finaste är att det känns så rätt när våra slås ihop. Som en perfektion.

Jag är rädd att människor runt omkring mig ska tänka "men Pernilla, inte IGEN". Jag minns vad min pappa sade till oss för någon månad sedan. "Om ni verkligen vill vara med varandra så får ni stå ut med att folk kommer att ha åsikter om det - ni har en lång väg framför er och det är bara ni som kan säga om det är värt det eller inte".

Jag vet inte. Förvirrad - det märks va?
Antingen så hittar vi något att kämpa för.
Eller så hittar vi ett bra avslut.
Det återstår att se.

(ni får gärna ge mig åsikter, de är mer än välkomna)

Kommentarer
Postat av: Minna

Livet är som det är, lite av en bergadalbana. Huvudsaken är att du lever iden och gör dina egna beslut, hur konstiga de än teer sig för andra.

Minna

2009-10-02 @ 18:20:58
Postat av: C

sen är det kanske en fördel att veta vad som hänt tidigare, säger bara: Tänk nu för f*n Pernilla <3

2009-10-02 @ 20:58:44
Postat av: Kusin

Som du nog redan vet så är jag en av dom som tänker "inte igen!".

Med tanke på allt som har hänt så tycker jag verkligen inte att han förtjänar dej!

Tro mej, det finns fler killar med underbara leenden, fler killar som kan få dej att skratta, och utan att det ibland ska vara sämre än skit!

Menar inte att det bara kan vara bra i ett förhållande, men det måste ju finnas gränser för hur dåligt det får vara!

2009-10-03 @ 19:08:13
URL: http://vanillalisa.blogg.se/
Postat av: 08

Din magkänsla alltid!

Man kan alltid ge en till chans. Du skriver så bra!!

OM någon vill ändra sig, det är det svåraste en människa kan göra. Att ändra på sig är en jobbig sak och vill man göra det betyder det att man bryr sig om den man ändrar sig för / ( för att få det bättre med den) det kan va skit. Se till att han ändrar sig för att få det som de lyckliga stunderna!!



//<3

2009-10-04 @ 02:06:33
Postat av: Anonym

get over him!

2009-10-07 @ 09:04:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0