.

Jag älskar mornar likt den här. Har legat med datan i knät i några timmar nu och mest njutit. Känner mig ganska nöjd med tillvaron just nu. Melissa Horn spelas från min playlist. Rummet är städat. Dricker en kopp thé och planerar att gå upp och göra mig en macka snart. Magen behöver det.
Klockan ett ska jag iväg och lyssna på Jan Eliasson, den förre utrikesministern. Har bara hört positiv kritik om hans föreläsningar så förväntningarna är höga. Efter det så ska jag och Lotta, min handledare, diskutera om mitt projektarbete. Klockan fyra är det dags att träffa Polen-truppen. På tal om det så åker jag snart!

Och hjärtat då? Hur mår hjärtat? Helt okej. Lite förvirrad, som vanligt. Jag undrar varför vi människor är funtade som så - att vi inser vad vi saknar när vi inte längre har det och när det väl har det så nära så... ja, jag vet inte, då blir det för lätt. Allt är ett jäkla mysterium och jag hoppas bara att vi hittar en fin lösning snart. Jag är inte snäll som håller honom på det här avståndet hela tiden. Och jag vet att det hänger på mig - jag måste bara bestämma mig, vad och hur jag tänker göra.

Kärleken gör ont.
Men jag har samtidigt hört att det är den bästa smärtan man kan uppleva.
Jag hoppas det är sant.