.

Jag är glad att jag är här och tajmingen kunde inte vara bättre. Här får mitt hjärta chans att läka. Även lida dock. Men mest läka. Jag funderar på att de kanske har rätt, de som säger att man bara måste ge allt sin tid. Jag känner tillochmed att jag accepterar det. Det kommer att vara värt tiden. Trots att det inte känns så nu, så kommer det att komma en dag då jag kan få ett nytt perspektiv på oss, på det vi hade.

Ibland känns det förjävligt.
Ibland känns det rätt.
Men det är fint att få känna.
(även om det gör ont)