.

Idag har jag lite extra ont i hjärtat. Han hörde av sig häromdan. Just då var det inte särskilt jobbigt men nu har det kommit ifatt mig. Det är tur att han är där han är just nu. Annars hade den här dagen kunde visat mig helt fel väg. (Självdiciplin, hallå?)

Egentligen vill man ju bara ha någon att ligga och gosa med under det stora duntäcket, med han som ler det bredaste leendet, kysser en i pannan och säger att man är den vackraste i världen. Man vill ju bara att allt ska vara så där okomplicerat och enkelt som det var förut. (eller var det någonsin det?)

Men så är det inte. För även om man tänker att jag står ut med lite ont i hjärtat bara jag får vakna upp med honom så håller inte det. Man står inte ut med det alltför länge. När hjärtat oftare gör ont är dunkar dubbelslag då är det inte roligt längre. Då börjar man fundera över hur mycket mer ens lilla hjärta klarar av och att det kanske är dags att göra så att det försvinner. Man tänker att även om det känns omöjligt så kanske jag blir lyckligare av att sluta ligga och pussa på hans vackra ansikte.

Glöm inte det.