.

trots att det var länge sen så tänker jag fortfarande.
ibland funderar jag på vad som egentligen gick fel.
det är så skrämmande när man får distans till något.
man ser allt med nya ögon.
ärliga ögon.
och då kan jag inte låta bli att fråga mig själv vad fan jag tänkte på?
var min självrespekt så pass låg att jag ansåg mig själv värd det där?
eller handlade det om envishet? 
skulle jag förvandla odjuret till en prins?

säga vad man vill om kärlek.
(vet iochförsig inte om jag tänker välja att kalla det för kärlek)
kärlek är det finaste vi har.
romantikern i mig har börjat komma tillbaka.
men att ge sig in i ett förhållande trots att magkänslan säger nej är dumt.
mitt förnuft visste att han var dålig för mig.
men jag var så jävla envis.
och se hur det slutade.
det blev ett rent helvete.
men jag ska inte ångra.
hade det inte varit för den erfarenheten hade jag aldrig varit där jag är idag.
så försöker jag tänka de dagar allt känns tungt.
de dagar jag kan sakna hans hand i min.
(fast jag undrar om det verkligen är just hans hand som saknas)
jag tänker att jag är värd bättre.

men, jag måste få skriva den bittra sanningen:
fy fan vilken tid det tog för mig att må någorlunda bättre.
ett halvår efter förhållandets avslut mådde jag fortfarande kasst.
det är först nu jag känner mig stabil igen.
jag trodde aldrig att ett brustet hjärta skulle ta en sådan tid att läka.
fast, när det brast, där i början, trodde jag att det aldrig skulle gå över.

så, till alla er som står i val och kval att lämna er kärlek,
eller till er som precis blivit lämnade vill jag bara skänka all styrka till.
det finns nog inget svårare än att laga ett trasigt hjärta.
jag tror att det ärligt talat är den värsta smärtan jag någonsin upplevt.
det gör mig rädd.
hur kommer jag egentligen att känna den dagen då den stora kärleken lämnar mig?
jag läste i någon artikel att en kvinna dog av hjärtesorg.
så, ett hjärta ska man inte leka med.
man måste skydda det.
vara vaksam till vem man ger det till.
idag är jag livrädd om mitt hjärta.
kanske för rädd.
men, snart...
snart är jag redo igen.
jag måste bara få slicka såren lite till.