.

Ni vet ju hur mycket jag älskar att skriva om kärlek i all dess former och det är av den orsaken att jag har aldrig någonsin har påverkats så mycket av något som jag gör av kärlek. Efter mitt förra förhållande var jag rädd att jag aldrig skulle våga öppna upp mitt hjärta för en man igen. Jag visste ju hur jävla sårbar man blev. Det var ju som att man plockade ur sitt hjärta, la det i den andres händer och det blev hans ansvar att vårda det.
Jag lyckades inte första gången jag gav mig själv till någon annan. Han förstörde det. Han förstörde mig. Och ett tag tyckte jag på allvar att kärlek bara var något överskattat. Inte nog med det. Jag hade så höga krav på vad kärlek skulle vara, hur den skulle upplevas och hur den skulle kännas. Jag hade ju sett det på film - jag visste ju hur det skulle gå till.

Och nu då? Nu sitter jag här med mitt hjärtas dörr vidöppet. Jag har hittat en trygg man som drar sin hand längs ryggen på mig natten igenom. Någon som mer än gärna presenterar mig för alla i hans närvaro. Som håller min hand och struntar i vad folk ska tycka.

Han gör något med mig. Jag vet inte vad men det känns som att han ser mina känslor och hjälper mig att våga älska igen. Han förstår. Och det krävs knappt ord. Jag känner så starka känslor så att det nästan värker i mig. För fan vad mycket jag riskerar nu. Men samtidigt - det jag har att vinna väger så mycket tyngre.