.

Jag har en sådan enorm längtan efter den där kärleken. Du vet, han som kommer in och gör dig helt galet knäsvag, vars blickar skapar ett helt zoo av fåglar inne i magen och varje vaken (och sovande) sekund så är det ingen annan än han som upptar dina tankar.

Jag har alltid trott på kärleken. Trots att jag har sett många misslyckade kärlekssagor runt omkring mig så har jag inte slutat att hoppas. Jag vet att en dag kommer jag att finna en vacker man som jag skulle kunna vara beredd att offra allt för. Han kommer att ha det finaste leendet jag någonsin skådat och hans ögon kommer tindra klarare än natthimlen.

I dagsläget är det inte så. Jag är hundra procent singel och även om jag känner den här starka längtan så trivs jag i nuet. Det är så fint att kunna kyssa de läppar jag vill och att le åt söta killar på bussen. Och jag tror att det är så fruktansvärt viktigt att kunna njuta av den här mellanperioden, innan det är dags att gå in i ett nytt förhållande.

Även om jag förstår varenda liten centimeter av det så gör det så ont i mig att människor är kvar i förhållanden som bara blivit en rutin. Att trots att det inte känns bra så stannar man på grund av rädsla för det okända. En bekant till mig berättade att hon inte ens visste vad hennes pojkvän hade för sig på nyårsafton och en annan sa att trots att han inte var lycklig med sin flickvän så stannade han kvar eftersom det ibland kom stunder som var himmelsrika.

Det skrämmer mig.

Jag hoppas verkligen att jag lärt mig en läxa från mitt förra förhållande - att om det inte känns rätt då ska man gå. Man stannar inte kvar. Man gör bara inte så mot sig själv. Det finns så otroligt många fina lockhåriga gitarrspelande söta killar med busiga leenden runt om i världen, Man måste bara våga se det. Öppna upp hjärtat.

Så, min summa av kardemumman är att min säng känns inte längre tom när jag går och lägger mig. Det gör inte längre ont att vakna upp och inse att jag inte har någon bredvid mig. Vet ni varför? Jo, för att jag insåg mitt egenvärde och bestämde mig för att jag är hellre ensam än i dåligt sällskap.