.

Precis sådär som bilden visar mår jag just nu. Jag orkar inte skratta men inte heller gråta. Jag känner mig tom, men samtidigt helt fylld. Fick ett vidrigt sms igår av en person vars namn definitivt inte ens är värt att nämna. Där stod det hur vidrig jag var. Att jag var ett misstag. Att han skämdes över att ha varit med mig. Det var bara en bråkdel av vad som stod i meddelandet. Vill inte ens ta upp resten.

Min princip i livet har alltid varit att man inte ska ångra det som hänt. Det är antagligen därför jag mår såhär; för att jag ångrar. Jag ångrar min tid med honom. Jag ångrar att jag gav honom elva månader av mitt liv. Jag ångrar alla tårar jag någonsin spillt över honom.

När jag tänker tillbaka på dessa elva månader så kan jag inte ens komma ihåg en enda dag som var bra - rakt igenom. Inte en enda dag. Klart att det fanns stunder som var fina, men de varade oftast inte längre än någon timma och sedan var det tillbaka till allt tjafs igen. Det tragiska är att jag skulle kunna spotta ur mig hur mycket skit om honom som helst. Jag skulle kunna få varenda människa att avsky honom (de som inte redan gör det vill säga) utan att behöva ljuga. Han är en sådan otroligt liten pojke som inte har något att komma med.
Han påstår att jag inte ställt upp för honom. Vem var det då som slavade för att få rent hans lägenhet hela tiden? Som tog hand om honom när han var sjuk? Som kliade på hans trasiga hud timmar varje natt? Vem var det som tog tillbaka honom efter att ha blivit slagen? Och som lånade ut materiella saker titt som tätt? Va? Vem var det om inte jag?

Jag blir sällan arg. Jag bråkar nästan aldrig med andra människor. Det handlar inte om att jag är konflikträdd, utan snarare så anser jag att man kan lösa allt genom att prata med varandra. Men uppenbarligen inte nu. Nu är jag så arg så att jag kokar i hela kroppen. Han sätte eld på pinnarna, minst sagt. Orden han gav mig igår är ord man inte säger till folk. Inte ens till ens värsta fiende. Hur i helvete har man då mage att säga sådana saker till någon man spenderat nästan ett år med? Det kan inte tyda på annat än svaghet.

Jaha. Och var vill jag komma någonstans med den här texten? Ingen aning. Men jag har en jäkla sak kvar att säga:
YOU CAN'T HOLD ME DOWN!