Skriva av sig lite.

Hej mina härliga vänner som inte struntar i att klicka in på min blogg varje trots att jag blivit kass på att uppdatera! Det känns lite småkonstigt att ha två bloggar och nu har jag prioriterat den andra ett tag. Får försöka ändra på det!

Så hur mår jag idag? Helt okej. Varken bra, men inte heller dåligt. Igår hände det en hel del jobbiga saker som jag önskar att jag hade sluppit få veta. Jag ljuger om jag säger att jag ogillar drama (för det mesta), men den här gången fick det överstyr och där stod jag, i mitten, helt maktlös.

Och... Nu tänker jag vara väldigt öppen. Mitt ex har skaffat ny. Bara sådär. Pang bom! För tre veckor sedan saknade han mig och nu har han till och med bytt facebookrelation, till in a relationsship with...  Det känns konstigt. Jag saknar honom inte, snarare tvärtom. Men att dessutom veta att tjejen påminner ganska mycket om mig; jävligt envis, står upp för sig själv och ganska tuff... Ja, det är det värsta. Att han fick någon som i mina ögon är bra. Men nu när jag känner såhär då blir jag så fruktansvärt rädd inför framtiden. Tänk om jag har varit ihop med världens finaste kille. Det tar slut mellan oss av en tråkig anledning och han skaffar en ny. Hur fan överlever man det? För jag menar, mitt ex var ju snarare en börda än något fint, tragiskt nog.

Nej, usch. Bara en jäkla massa ångesttankar där.

Jag skulle verkligen vilja lära mig hur man stänger av huvudet. Hur man bara slutar att tänka för ett tag. Som meditation. När jag har gått och lagt mig händer det ibland att jag har hela huvudet fullt av vad jag ska göra kommande dag. Då tar jag ett papper och skriver ner det och sen slappnar jag av. Men det här... Det här gnager sönder mitt huvud. Och det farliga är att det inte bara är huvudet som blir lidande. Hjärtat värker. Jag får ont i magen av oron. Blir allmänt trött av alla dessa tankar och det jobbigaste; humöret suger! En KBT-behandlare lärde mig att när man känner så ska man känna efter var smärtan sitter. Ett brustet hjärta kan ibland göra mest ont i magen och ibland kan det ila i tänderna... Ja, ni förstår. Hur som helst. Det man ska göra är att peka ut platsen och bara vara där, i tanken, under några minuter. Inte gå in och känna efter VAD som gör ont; vilka tankar man har och så vidare. Nej. Man ska bara känna efter ATT det gör ont, acceptera det. Då healar man sig själv.

Det är kanske värd att prova.

Hjälp vad skönt det var att skriva av sig. Jag skulle kunna fortsäta hur länge som helst. Jag älskar när det händer. När man skiter i om det blir grammatiskt rätt. Man skippar att bry sig om punkt och stor bokstav och tankarna "kan jag skriva det här?", existerar inte. Man liksom bara skriver. Tangenterna blir glödheta.

Jag kan också nämna vad som hände med min Macdata som jag köpte. Vet inte om ni vet det, men jag var så fruktansvärt glad att jag hade hittat en bra och billig Mac på blocket. Köpte den på en gång och betalade in pengar redan nästa dag. Efter hur mycket tjat som helst från mitt håll att han skulle skicka den började jag bli rädd att han inte skulle göra det. Sen visade det sig att han hade skickat datan, men skrivit helt fel adress till mig så den blev ju givetvis tillbakaskickad till honom. Han gjorde ett nytt försök och gav den till sin bror som skulle skicka. Både han och jag trodde att brorsan hade skickat datan tills han ringer mig efter tre dagar och berättar att brorsbarnen tappat datan i golvet. Han lovade att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu är jag extremt rädd att jag inte får dom, för vem vet, tänk om han bara blåser mig? Det rör sig ändå om fyratusen! Han har lovat att föra in pengarna imorgon, så det är väl bara att vänta antar jag!

Så. Jahapp. Här sitter jag, en söndagförmiddag med ett snöigt paradis utanför fönstret. Utan min Mac-data och med ett hjärta som värker. Men vet ni vad det bästa är? Att jag vet att det går över. Genom erfarenhet så har jag lärt mig att man mår ALDRIG på samma sätt två dagar i sträck. Det är alltid något som förändras. Ibland till det sämre. Oftast till det bättre. Så idag tänkte jag gräva ner mig framför några One Tree Hill-avsnitt. Därefter ska jag åka till gymet och blir av med massa dålig energi och ikväll vill jag fixa med min bok.

Till er som känner er glada och harmoniska idag: Good for you! Njut, för man vet aldrig hur länge det varar.
Till er som mår mindre bra idag: Gråt en stund och sätt sen på härlig musik och dansa framför spegeln. Eller, vafan! Jag tar tillbaka det där. Ha en skitdag. På riktigt. Det är okej. Gråt och dyk ner i offerkoftan en stund. Se en film, eller varför inte flera filmer och ät sådant du tycker om. Bara ta dig igenom dagen.

Fy fan vad skönt det är att leva iallafall!

Kommentarer
Postat av: a.

fy fan vad jag älskar dig min pernilla! Du vi tar livet med klackspark va ? Saknar dig ! Men du vet att du alltid har en plats i mitt hjärta. älskar dig!!!

2010-02-03 @ 00:37:41
URL: http://anavasquez.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0