Help me.

Just nu befinner jag mig i Tibro hos min bror och det är fantastiskt skönt att få komma bort från ön ett tag. Jag har besökt några gym för att försöka flörta in mig lite till något instruktörsjobb och några har nappat, så det är roligt. Samtidigt får jag en sådan fruktansvärd ångest över allt det här. Jag vet liksom inte om det är det här jag vill. Tibro är för litet för min smak, Skövde är i sådana fall bättre men... jag vet ändå inte om jag skulle vilja bo där. Och är det verkligen träning jag vill hålla på med? Gaah, sånt här gör mig helt dum i huvudet. Jag tänker ihjäl mig. Jag vet inte om jag bara är riktigt hemmakär eller om jag helt enkelt är rädd för att släppa tryggheten på Gotland. Att bo på en ö ger en trygghet av dess like.
Det är ju inte heller så att jag inte har provat. Jag bodde på Mallis under tre månader och lika lång tid i Chile. Där blev det dock annat eftersom jag visste att jag bara skulle stanna under några månader.
Jag söker massa jobb och blev erbjuden att komma till Jönköping för en intervju till att jobba på 118700. Det kändes bara sååååå fel, trots att jag hade sökt det. Jag vet att man inte får lov att vara allt för kräsen men fan... Ska jag jobba som telefonförsäljare bara för att tjäna pengar trots att jag inte alls vill det? Jobb måste jag ju däremot ha. Jag funderar ibland på om jag kanske istället ska börja plugga i vår. Men sen inser jag ju att det är säkerligen försent att anmäla sig till något nu. Åtminstonde inom högskolor. Men en folkhögskola då? Eller bara någon enskild kurs? Fast nej... Det vill jag nog inte. Jag ska ju plugga i höst, då ska jag söka in på Bosöns folkhögskola till friskvårdskonsulent. Den är ettårig och är precis vad jag vill (just nu). Men fram tills dess är det bara PANIK! Min familj flyttar dessutom runt jul och jag vill inte flytta med. Så antingen ska jag alltså bo kvar på Gotland eller flytta över till fastlandet någon annanstans. Men var jag än väljer att bo så krävs det ju två saker; jobb och lägenhet. Och gudarna ska veta att inget av dom är särskilt lätt att få tag på! Boende är lättare än jobb iallafall, men jag kan ju inte bara ha en lägenhet utan att ha en inkomst.
Jag har funderat på att typ skaffa en lägenhet i Linköping eller Jönköping... Någon större stad. Och sen därifrån får jag väl försöka skaffa mig ett jobb. Jag menar, omöjligt kan det väl inte vara? Och jag sitter dessutom på en någorlunda budget så jag skulle kunna klara mig utan jobb några månader. Men vågar man det??
Resa är jag inte så sugen på, åtminstonde inte bara för att resa omkring. Det skulle vara om jag hade någon plats att vara på och sen skaffade mig ett jobb där. Undrar vad det handlar om... Jag söker nog en trygghet. En plats att rota mig. Vill inte leva i en resväska. Jag vill ha min egen soffa och mina egna knivar och gafflar. Jag vill ha stabilitet. Men om det är på Gotland eller inte.... Jag vet inte... Hur vet man? Säg inte att jag ska lyssna till mitt hjärta för mitt hjärta har absolut ingen aning.
En sak jag dock vet att jag vill är att jag skulle vilja hitta en utbildning i USA som gör mig till PT. Men det skrämmer mig lite så jag märker att jag typ backar för det. Men det är en dröm. Vet inte vem jag ska vända mig till angående den drömmen heller. Känner ingen som har gjort en sådan resa.
Jag vet att drömmar är det finaste vi har, men att det skulle vara såhär svårt det hade jag ingen aning om. HJÄLP!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0