Minnen,
Något av det absolut finaste vi har är våra minnen. Jag vet att man ska försöka att leva i nuet och inte vara i det som varit eller det som komma skall, men jag kan inte hjälpa det. Jag är kär i minnen. Jag tycker att det är så jävla fint att sitta och småskratta lite åt den jag en gång var och valen jag gjorde. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker tillbaka på alla nätter jag legat vaken och gråtit över killar jag velat ha men som inte ville ha mig tillbaka. Hur jag på allvar trodde jag skulle dö av all hjärtekross. Eller svikna löften av vänner. Bråk med familjen. Fan vilken jävla berg och dalbana allt har varit. Och trots det har jag lyckats gått vidare varje gång. Det är ju ta mig fasiken ett riktigt mirakel.
Idag vet jag att livet är så. Att allt förändras. Jag förändras. Min tillvaro förändras. Människorna i min närvaro förändras. Så är det bara. Livsprocessen är så. Och är inte det ganska fint att veta? Att även om vi mår förjävligt och dagarna bara är tråkiga och mörka så kommer det att vända. Vi kommer att se tillbaka på den perioden av vårt liv och kunna förstå vad behövlig den var. Alla problem som finns omkring oss just nu kommer inte att finnas där senare.
Det är så intressant när jag pratar med äldre människor om deras kärleksliv och tidigare förhållanden. "Jag har haft tre långa förhållanden... Eller just det, han också ja... Nej fyra stycken blir det visst". Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på det. Klart att den fjärde måste ha betytt allt för henne just då, men som idag bara är historia, ett minne. Det gör det hela liksom mycket lättare. Att veta att tiden läker alla sår.
Bara en liten tankeställare. Det går över. Vad det än är som pågår i ditt liv just nu, som gör extra ont... Om några år kommer det bara vara ett minne. Och då kommer det finnas nya problem att handskas med. Om fem år kanske jag själv sitter där med man och barn och jag vet hur mycket jag kommer skratta åt hur desperat jag var efter kärlek. Hur jag bara ville bli sådär härligt älskad. Men det är då. Och nu är nu. Det känns bara lite lättare när jag väljer att se det från den sidan...
Kommentarer
Trackback
