.

Jag tycker det här är så jävla fint. Det ger mig hopp trots att det ibland känns hopplöst. Jag frågar mig själv om jag någonsin kommer älska någon igen (våga). Jag funderar på om jag kommer hitta någons ögon att drunkna i. Om jag kommer att vara sådär fruktansvärt jävla kär som Mariette är i sin flickvän. Om mina ögon kommer glittra lika mycket som hennes gör när jag pratar om min kärlek.

Kärlek är ingen garanti. Det är klart att mycket talar för att jag kommer hitta min själsfrände. Jag menar... Varför skulle jag inte göra det? Men samtidigt... Det gäller ju att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det skrämmer mig att tänka att det bara finns en enda person i världen som är rätt för mig. För finns det bara en... Ja, då krymper ju chanserna.

Och egentligen.. Vadå rätt? Jag vill bara ha någon som respekterar mig. Någon som frågar hur min dag har varit och som verkligen vill veta. Någon som får mig att stråla av lycka. Det är väl inte för mycket begärt?