För höga förväntningar
Är det så då? Är den verkliga kärleken så? Fylld med spänning? Ständig passion? Eldigt sex varje kväll? Nyförälskelse som aldrig tycks gå över?
Nej.
Och det skriver jag inte med en besvikelse. Jag har bara insett att bra kärlek är två människor som vandrar samma väg med respekt, hand i hand. Klart som fan att vägen blir krokig ibland. Att det blir backigt, kämpigt. Det bara är så. Det är den verkliga kärleken och om fler bara insåg det så skulle skiljsmässoantalet dras ner så oerhört.
Kärlek börjar med pirr i magen och att ständigt hålla koll på att benen är rakade. Första dejten och en helt ny kropp att upptäcka. Det är en fin tid men jag är ett större fan av det som kommer sen. Vardagen kommer ganska snabbt och rutinerna kryper närmare. Av erfarenhet vet jag att många ger upp här. "Det är inget roligt längre. Spänningen tog slut." De gör slut, träffar en ny och dumpar igen.
Jag förstår inte det här. Är det inte det som är det finaste? När man kan varandra. När jag kan se på min kärlek och ungefär förstå vad han tänker. När jag kan blunda och ändå exakt vet hur hans kropp ser ut, från alla vinklar. När jag vet hur han ser ut när han skrattar, när han är irriterad. När jag kan honom utan och innan men ändå älskar honom gränslöst. Är det inte här den riktiga kärleken börjar?
Tänk på det och skicka inte iväg era karlar för att ni tror att gräset är grönare på andra sidan. Jag har hittat honom jag vill dela mitt liv med och jag är så oerhört glad för det. Han gör mig lyckligare än vad någon annan någonsin har gjort och jag längtar efter honom varenda stund vi är ifrån varandra. Svårare än så är det inte. Pure love när den är som bäst.
Fint skrivet Pernilla!
Och jag håller med dej.
Jag har inget emot att det blir till vardag efter ett tag.
Jag tycker det kan vara mysigt.
Vardag är inte samma sak som att det är tråkigt, det blir väl lite vad man gör det till?
Klart att man inte behöver sitta hemma i soffan och glo på tv varenda kväll bara för det, för då är klart att det kan bli trist i längden.
Men det är ju först efter ett tag man kan slappna av mer, och bara njuta och vara lycklig.
Du skriver rakt från hjärtat det vet jag som känner dig! Du har så rätt i allt du skriver Pernilla. Kärleken är som bäst när man kan se vad den andre tänker, mår och känner. Då har man verkligen klarat av alla prövningar som ett förhållande har. Det är inte många som kommer ändå dit, tyvärr!Fast man får inte glömma bort varann efter alla år genom att chansera i utseende och klädsel. Det om något tycker jag är att inte visa den andra respekt och kärlek. Att göra sig fin för den man älskar även efter många år tillsammans bevisar att den sanna kärleken ännu finns! Kram min finaste alskade dotter!
Pernilla när hon är som mest sig själv. Du har alltid varit duktig med orden gumman, det vet du.
Jag är oerhört glad för att din backe verkar ha övergått till plan mark. <3
Schyst! så din bror har aldrig gjort dej lycklig? :(
