.

Jag vet egentligen aldrig vad jag ska skriva när jag öppnar upp rutan för att skriva men oftast vet jag ändå var det kommer att sluta.

Jag vill bara ge en stor eloge till min fina pojkvän som står ut med mig trots att jag är jävligt jobbig att ha och göra med ibland. Kommer på mig själv att vara en riktig idiot mot mannen jag vill leva mitt liv med - fan vad jag skäms då. Klagar på honom, gnäller på honom och förväntar mig att han ska bete sig precis som jag tycker och som behagar mig. Glömmer bort att han är en egen person med egna sätt att reagera och agera.

Men han är iallafall världens bästa kille och jag kan inte tänka mig att leva utan honom. Så nu ska jag fan kamma till mig lite och sträcka på ryggen. Han förtjänar det.