.

Känner att jag måste bryta ett mönster nu. Jag vet egentligen inte riktigt vilket mönster men det är något som är galet. Jag har känt det ett bra tag nu och när det blir för tungt så bryter ångesten ut. Avskyr dom attackerna när jag mår så - för de kryper sakta men säkert intill och jag gör allt jag kan men lyckas inte bryta dom. Och då är jag inte mig själv på några timmar. Men nu känner jag iallafall att jag fastnat i något. Som ett ekorrhjul. Jag bara springer och springer och glömmer bort allt runtom. Glömmer att jag har ett jobb att sköta, att jag har studier att göra färdigt, att jag har en lägenhet att betala, att jag har vänner att träffa, att jag har min lilla familj att rå om. Jag vet egentligen inte vad det är jag egentligen gör just nu. Funderar. Typ. Det är nog så. Jag har låtit tankarna om hur allt ska bli ta över min vardag så pass att jag knappt känner mig levande. Jag och min pojkvän står just nu i ett knivigt läge om boende. Tre personer kan omöjligt tränga ihop oss i min lilla etta på mindre än 40 kvadrat. Det går inte. Och vi kan heller inte bo hemma hos hans pappa på grund av vissa omständigheter. Eller kan kan vi väl. Men ingen av oss riktigt vill det. Så jag vet inte alls. Det är väl egentligen bland det jobbigaste just nu. Vi försöker titta oss omkring efter en lägenhet men det finns knappt något. Endast sommaruthyrning. Fan. Det suger. Och såna här bitar måste lösa sig för annars är jag rädd att det går ut över vårt förhållande.

Känner mig trött och grå. Vill så mycket men vet varken hur, när eller varför. Fastnat i ett bekräftelseträsk vilket gör mig enormt krävande att leva med. Måste måste måste måste ta tag i jobb och skola. Vill skaffa bil men det är som med allt annat en ekonomisk fråga.

Idag är ingen rolig dag.