Mitt 2009
2. Höll du några av dina nyårslöften? Ja. Jag lovade mig själv att komma in i härliga träningsrutiner och det gjorde jag.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inte någon av de som står mig närmast, men ja.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej
5. Vilka länder besökte du? Polen
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Förutom flera skratt så vill jag ha en MacBook.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? Med sorg: 21 juli. Vidrigaste kvällen i mitt liv. Med glädje: 4 december. Då vann jag MR-priset.
8. Vad var din största framgång 2009? Den största framgången för mig under 2009 har inte något att göra med vad jag gjort och presterat, utan snarare hur mycket jag växt i mig själv. Ordet självrespekt fick en helt ny definition för mig det här året.
9. Största misstaget? Jag borde ha lyssnat betydligt mer på mig själv än vad jag gjorde. Något sånt där "AHH, jag vill försvinna under jorden och aldrig komma upp igen" hände aldrig.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Ja. Hösten var värst!
11. Bästa köpet? Min auramålning på Solkristallen. Den gav mig så otroligt mycket.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Mat och fika på stan, antar jag.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag tog mitt körkort.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Can't hold us down med Christina Aguilera. Och massa Melissa Horn-låtar.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Umgåtts mer med mina fina vänner. Skrattat mer.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Jag önskar att jag hade oroat mig betydligt mindre. Idag vet jag dock konsekvenserna av för mycket oro.
18. Hur tillbringar du julen? Med familjen, farmor, farfar, Ingela, Fredrik och Flisan. På kvällen åkte jag hem till en flyktingfamilj från Irak, så de får också räknas in här!
19. Blev du kär i år? Ja
20. Favoritprogram på TV? One Tree Hill, fortfarande.
21. Bästa boken du läste i år? Magdalena Graafs självbiografi.
22. Största musikaliska upptäckten? Melissa Horn, garanterat. Hon är obeskrivlig. <3
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Fick massa fint. Kärlek, allra helst.
25. Något du önskade dig men inte fick? Ja.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Hela tjocka släkten kom hem till mig och vi åt god mat och skrattade massvis. Kvällen slutade med att jag, Lisa och Gustav satt och hade ett otroligt bra samtal som jag fortfarande tänker på ibland.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Oh ja.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Haha, komiskt, men när jag tänker på kläder så tänker jag bara på träningskläder. Antar att jag tränat så mycket att de blev min stil!
29. Vad fick dig att må bra? Karolina. Hon är min hjälte.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Lucas i One Tree Hill, såklart! Och sen kan jag erkänna att jag haft en riktig crush på Idol-Eddie. Haha.
31. Vem saknade du? Jag saknade mig själv, mestdels av året.
32. De bästa nya människorna du träffade? Åh. Jag har träffat så otroligt fina människor det här året och insett att var jag än går så sträcker alltid främlingar ut handen och vill hjälpa. Det finns så jäklans mycket med kärlek överallt.
Le mot världen så ler världen mot dig
Godmorgon finisar.
Vaknade med ett härlig leende på läpparna och bestämde mig att jag ska ha en härlig dag idag. Jag älskar när man får sådana där uppenbarelser. För två månader sedan fick jag min största någonsin då jag, efter flera timmar av hopplöst gråtande valde att nu jäklar ska jag ta tag i mig själv. Och se hur bra det har gått. Nu sitter jag här, starkare än på väldigt länge. Jag har en fin vän som alltid säger till mig; ett steg bakåt, två steg framåt. Det är verkligen så.
Så idag, mina fina vänner, tycker jag att ni ska krama om någon ni tycker om. Eller gå till affären och köpa erat favoritgodis till frukost fast att man egentligen inte borde det. Eller ringa bästa vännen och skratta bort några timmar i telefonen. Eller tala om för en söt kille hur fin han faktiskt är. Ja. Ni vet. Sprid glädje och få lycka. Le mot världen så ler världen mot dig. 
Words
Image
Idag blev en fin dag. Spenderade en tid på gymmet, vilket var förbaskat skönt. Sedan kom jag hem och gjorde mest ingenting. Kvällen fortsatte i samma stil. Såg den omtalade Twilighttvåan New Moon. Speciell, men hade sin charm.
Fick inget sms idag men det gör inte så mycket. Jag är glad ändå. Även om det bara varade i några timmar så var det banne mig några av de bästa timmarna jag upplevt. Nånsin. Nu vet jag att jag inte ska nöja mig med något mindre.
Läste så bra någonstans att; "se till att kyssa mångas läppar för innan du vet ordet av det så kommer du finna läpparna du ska kyssa i resten av ditt liv". Så fint.
Godnatt sötnosar.
2010
Igår låg jag och Hanna mest hemma i hennes brors lägenhet och skrattade högt åt gårdagen, varvat med lite deep talk, mc-donaldsmat och sömn. Annars hade jag mest ett härligt pirr i magen, men såklart (tjejer, antar att ni känner igen er) så låg jag och överanalyserade... Kommer han höra av sig? Vad ville han? Vad menade han? Ja.. Haha. Ni vet.
Kanske landar det ett sms i min inkorg idag. Det visar sig.
Ett av mina nyårsmål (vill inte skriva löfte, för det låter alldeles för strängt) är att oftare blogga. Mestadels för min egna skull - jag mår så bra av att skriva av mig men också för att det är kul att kunna gå tillbaka och minnas allt. Att komma ihåg alla små vardagstankar som egentligen inte är stora alls men som just då tog över allt annat.
Sky's the limit
Det blev ju ett litet "moment of truth" - mitt förra inlägg. Men jäklar vad underbart det kan vara att öpnna upp ibland.
Juldagen blev en skitrolig kväll! Jag, Karro och Carro hamnade på Hamnplan efter några timmar bland skratt, vin och ytligheter. Jag hade riktigt roligt och träffade sjukt mycket människor. Var tillbaka i Karros lägenhet många timmar senare och fick oss lite sömn innan det var dags för mellandagsrean. Det var dock totalt onödigt eftersom den var riktigt kass. Köpte iallafall en tröja, en halsduk, inpackning och ett linne. ...inte mycket att hurra för. På kvällen åkte jag hem till farmor för att få i mig massa gott! Älskar hennes mat! Hon är toppen.
Idag har jag däremot inte gjort ett smack. Eller jo, jag har tränat på form. Idag blev det rygg, ben/rumpa och mage. Nu ska jag strax städa mitt rum innan jag antagligen ser en film.
Imorgon ska jag göra en klok ögonundersökning och sen ska jag klippa mig hos Sandra.
Och sedan vill jag ge en stor eloge till Natta för att hon är en sån fantastisk människa som ger mig så jäklans mycket inspiration och motivation hela tiden. Hon är alltid sig själv och har det mest underbara skrattet. Jag älskar hennes sätt att se på livet. Vår vänskap är fin och trots att jag knappt vet vem hennes mamma är eller kan namnet på killen hon dansade tryckare med första gången så vet jag hennes innersta drömmar och mål. Jag vet vad hon vill. På kort tid har hon kommit till att betyda så otroligt mycket för mig. Så - all kärlek till dig fina du. Du är guld värd.
Ärligt,
Det var ett tag sedan jag skrev.
Jag har varit ganska rädd för att sätta mig här och skriva på grund av att jag har så fruktansvärt mycket känslor i kroppen just nu och därför var och är jag lite rädd för vad som ska ploppa ur mig när jag väl sätter mig och skriver.
Jag är en tänkare (eller grubblare, beroende på hur man vill se det). De senaste två månaderna har varit kaotiska. Jag har både gått igenom en utbrändhet och ett avslut på ett dåligt förhållande.
Nej nej nej, tyst nu Pernilla, VET JAG att många tänker. Berätta inte. Skruva inte upp locket. ...men fan. Jag är trött på att allt ska behöva vara så jäkla tabubelagt.
För att göra historien kort; Jag träffade en kille för drygt ett år sedan. Jag föll för den charmör han var och hans kloka intellekt, men också för att han var spännande. Han stack ut lite ur mängden. Jag ville rädda och hjälpa honom upp. Två månader senare var vi officiellt ett par. Men som "normala" kärlekssagor börjar, med en underbar förälskelseperiod, började inte våran. Nu när jag tänker tillbaka så borde jag lämnat honom redan då. Han passerade mina gränser med vad jag ansåg var okej och inte.
Men jag lämnade inte. Jag är en envis kämpe och vägrade att "inte lyckas". Så jag stod ut och tänkte att det skulle bli bättre. Det blev det inte. Tvärtom. Jag tappade kontakten med väldigt många av mina vänner. Han var krävande och tog all min lediga tid. Jag var knappt engagerad i Rädda Barnen längre. När andra frågade varför så skyllde jag på att jag behövde en paus från allt engagemang. Det var inte sant. Jag saknade det varenda dag. Jag vet än idag inte om han gjorde det medvetet. Om hans pikar om för uringade tröjor eller mitt glada hejande på andra killar var medvetet från hans håll. Hur som helst så ändrade det mycket av min personlighet.
Sen kan jag givetvis inte skylla allt på honom. Det var ju jag som tog beslutet att inte höra av mig till mina fina vänner. Men han hjälpte till genom att snacka så pass mycket skit om dom och jag ville ju att han skulle se upp till mig och var rädd att han inte gjorde det om jag umgicks med "idioter".
I slutet av juli brast det. Jag vill inte gå in på detaljer men det var nog den värsta händelsen jag råkat ut för. Han sårade mig på ett sätt som ingen tidigare gjort. Sen ångrade han sig. Jag tog tillbaka. Sen gjorde han ytterligare en tabbe. Ångrade sig. Jag tog tillbaka. Och igen. Och igen. Mina fina vänner kunde inte förstå att jag hela tiden gick tillbaka till honom. Tillslut kunde inte jag heller det, trots att hela min hjärna skrek till mig att jag förtjänar bättre. Han blev ett beroende. Varje gång jag gick tillbaka till honom så lovade han mig guld och gröna skogar. Jag trodde på honom. Två dagar senare var han en skit igen.
Och som jag har försvarat honom! Om ni bara visste. Jag har förfinat situationen varje gång någon har frågat hur det låg till i förhållandet. Jag har många gånger skyllt det han har gjort på mig själv och tänkt att "om jag bara gjort såhär istället så hade han aldrig betett sig så". Ja. Ni vet.
Nu hade jag velat berätta om vändpunkten, den som fick mig att inse att "nej, nu vill jag inte mer". Men den kom aldrig. Enda sen i början av november har jag tvingat mig själv att lura min hjärna. Jag har behövt mata den med information om hur jävlig han varit mot mig. Och det har hjälpt någorlunda. Två gånger har jag gått tillbaka "litegrann", det vill säga några dagar, sen har jag brutit mig loss igen. Och jag har ett helvete med hjärnan. För, JAG VET vilken skit han är och hur mycket bättre jag förtjänar, tro mig. Men för mig blir det ett misslyckande, att jag inte lyckades vända honom och ska jag vara ärlig är jag inte van med det.
Det är klart jag har fått djupa sår i själen av det här. Men också skinn på näsan. Idag är jag betydligt starkare i mig själv än vad jag var för ett år sedan. Och trots att varje kväll jag kryper ner i sängen är en pina, för att tankarna kommer fram, så är det bara att vänta ut det. Det går över. Tiden läker såren. Och jag är så tacksam för att jag har sådana fina människor runt mig som bryr sig hela tiden och som aldrig slutar att hjälpa mig. För jag är verkligen inte helt ur allt det här, men jag är en god bit på väg. Det handlar om den personliga styrkan och jag kan inget annat göra än att stå ut.
En stor lärdom jag har med mig är hur tvåsamhet inte ska vara. Jag tänker aldrig mer gå in i ett förhållande med någon som lever i kretsar där makt, respekt, droger, våld och annat skit är inblandat. Aldrig någonsin! Och fan! Det går att ta sig ur. För mig kändes det som mest omöjligt i slutet av oktober. Jag låg i sängen och ville inte ens gå upp ur sängen för jag visste att han drog mig åt ena hållet och alla andra drog mig åt det andra hållet. Men tillslut så gick det och idag vägrar jag att se mig själv som ett offer. Jag försöker hela tiden gå rakryggad och tänka att jag gjort det rätta valet genom att lämna förhållandet, även hur ont det än gör. 
Okej,
Skidåkning!
Igår blev en jättefin dag. Jag och hela familjen åkte ut till VOK-stugan och drog på oss skidorna. Jag åkte totalt sju och en halv kilometer, så jag var nöjd! Länge sen jag åkte skidor. Jag minns när jag var på klassresa i sexan... Har tyvärr glömt bort vad det hette där vi var. Hur som helst så åkte vi dit för att åka skidor i en vecka. Jag och Emilia var kungar i backen och kastade oss ner för de svarta backarna som om det vore ingenting! Igår när jag åkte så var jag ibland livrädd, trots att backarna inte var högre än några meter. Haha! Det är farligt hur snabbt rädslor väcks fram!
Det var en riktigt fin dag iallafall och jag fick två nya kompisar; två åttaåringar som låg på samma nivå som jag, så vi gjorde sällskap i spåret! Tyvärr har jag inga bilder på de fina tjejerna! Här kommer lite andra bilder istället!
Fina mamma gör sig redo för en dag i spåren!
Jag och min härliga bror!
Jag, pigg och glad!
Älskar snön! Det är så vackert!
Efter skidåkningen åkte jag och Adrian hem till farmor och farfar! Först fick vi (såklart och som vanligt) varm choklad och rostade mackor. Ingen mig emot dock, jag älskar det! Efter det slocknade jag på soffan medan farmor och Adrian bakade brända mandlar!
Mamma hämtade oss och vi åkte hem och åt en supergod köttfärspaj! Sen fastnade jag framför TVn och datorn resten av kvällen. Fin dag!
Strax ska jag och mamma åka till form fitness för att få introduktion på gymmet! Ska bli skönt att få lära sig maskinerna klokt, det kan bli väldiga problem annars om man använder maskinerna fel.
Hörs sen!
Puss
Förresten, mamma har skaffat en blogg. Klicka här för att komma till den
I'll find my way
Se så fin snö det var när jag promenerade! Jag stormnjöt! Det blev en dryg timmes promenad och sedan snöbollskrig med Adrian. Vi tog även kälken till affärens och köpte skumtomtar. <3 Därefter landade jag i soffan med Andreas Carlssons självbiografi innan det var dags för ett MBL-pass på form fitness.
Nu sitter jag här mätt och belåten efter att ha tryckt i mig en pizza. Strax ska jag och familjen se på den senaste Wallanderfilmen.
Jag fick mig en fin tankeställare när jag var ute och gick. Jag gick där med musik i öronen och fokuserade en meter framåt med blicken för att inte ramla. Sen kom jag på mig själv, så jag tog av mig lurarna och lyfte blicken. Det var fint att se alla små detaljer som man så enkelt annars missar. Du vet; strået, som trots att det är sådär pyttesmalt, ändå lyckas bära 3 cm snö. Eller de annorlunda fotspåren i snön som varken tillhör en hund, katt eller människa. Det är så lätt att se förbi det där. Så viktigt det är att ibland bara stanna upp, iakta och ta in.
Glittrig snö
Idag har jag hämtat mamma på jobbet och sedan städat hela huset. Nu fastnade jag här och strax tänkte jag gå till köket och gräva lite efter något gott i skafferiet. Jag har knappt några planer alls för dagen, förrutom ett träningspass halv fem på form fitness. Funderar på att gå ut och njuta av det härliga solvädret vi har idag. Finns det något vackrare än sol som gör snön helt glittrig? Nej.
Nu har jag dessutom jullov. Mitt sista någonsin, kom jag precis att tänka på. Spännande. Om ni vill veta vad jag tänker göra under jullovet så blir mitt svar: ingenting. Det enda jag ska göra är att frossa i god mat, läsa böcker och umgås med fina människor. Helt kravlöst.
Pusspuss.
Kom ihåg att andas nu under all julstress.
Unna dig en stor portion av stolthet!
Jag stod på skoltoaletten idag och en tanke slog mig. När jag tittade mig själv i spegeln så insåg jag hur mycket jag har växt i mig själv bara den senaste månaden. Jag kunde inte låta bli att le och känna mig så otroligt stolt över mig själv.
"Ja ja ja", kanske någon stackars jantelagsmänniska tänker nu. "Skryt på du". Men vet du - jag struntar faktiskt i det. Jag tänker inte leva i ett samhälle där jag inte får ge uttryck för det jag känner, oavsett om det är riktat mot mig själv eller mot andra. Just nu trivs jag så förbaskat bra med mig själv och det tänker jag fortsätta att göra!
Ibland behövs det bara en spark i röven och sen är man på banan igen. Och det är så jävla viktigt att alltid tro på sig själv - för om man inte själv gör det...vem ska då göra det?
...för även om jag kände att det mesta var förjävligt för bara några veckor sedan så ser jag nu solsken igen, vilket jag verkligen inte trodde att jag skulle göra. Nu tror jag mer än någonsin på meningen att "ingenting är omöjligt, bara olika svårt".
Don't forget:
Vadå vaselin?
Först tänker jag börja med att vara liiite negativ.
Vem kom på det dåliga påhittet om att vaselin får ögonfransarna att växa?
Jag har minsann använt det nu i två veckor men jag märker då ingen skillnad.
Så. Då fick jag det sagt!
Nu sitter jag med datan i knät och stresskriver lite.
Bussen går om några minuter - som tur var skjutsar mamma mig dit.
Har ni sett ut idag?!?!
Det är så underbart fint. Ser ut som ett tjockt täcke!
Idag ska jag träffa Chile-gänget för att snacka Chile, sen ska jag ha ekonomiprov.
Ikväll ska jag och mamma träna på Form, trots min sjuka träningsverk.
När ska jag ha tid att läsa Magdalena-boken...? :(
Kommer inte ha tid med det fören senare ikväll.
Den är så fantastiskt bra!
Läs den!
Må gott!
Läsning
...när broar till tryggheten bränns
Snart ska jag sova. Eller först ska jag självklart fortsätta läsa på Magdalena Graafs bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig". Den ger mig ont i magen men väcker ändå mycket tankar.
Sov fint söta du!
Nu jäklar
Idag har varit en psykiskt kämpig dag. Har mest varit arg, ledsen och sårad. Så vet ni vad jag och min bror ska göra nu? Vi ska på boxningspass tillsammans på Form Fitness. Nu jävlar! Haha.
Rolig konversation i köket:
Pappa: Äh, gå på boxningspasset och få ur dig all ilska istället.
Zebastian: ...men... det är ju jag som kommer få ta smällarna.
Haha.
Det kan inte vara lätt att ha en syster med aggressionsproblem.
Jag är iallafall 98 % färdig med min asylprocesshandbok! Yeah! Heja mig!
Att läka
Och nu vill jag kasta ur mig lite känslor. Fick ett samtal idag som jag inte riktigt räknat med. Jag antar att de flesta av er som läser kan gissa från vem. Hur som helst så krossade detta samtal lite av det som jag så starkt kämpat med att bygga upp. Så, ja, några bakslag och steg tillbaka blev det nu, men det är bara att köra på igen! Ibland önskar jag bara att allt vore lättare.
Men. Har det någonsin varit enkelt? Jag menar... Om jag tänker tillbaka (nu räknar jag inte när jag var pytteliten och levde på moln hela dagarna) så kan jag inte ens minnas ett halvår som, i sträck, varit helt problemfritt. Alltid är det något.
Det här året har dock varit det jobbigaste någonsin. Jag har aldrig varit så berg - och dahl-banig som under 2009. Men, som jag skrev till ett bekant till mig för några dagar sedan - det är jävligt skönt att bara få vara också. Att tillåta sig att ligga kvar på botten en stund istället för att vara någon överpresterande superwoman som ska ställa sig upp och ta allt med en klackspark hela tiden.
Så, fine om jag ägnar några dagar i sträck till att läka mig själv under täcket och neddragna rullgardiner? Att göra det behöver inte alltid vara kopplat till depp. Det där är att kurera sig själv. Att hitta tillbaka. Och i längden... vad gör det att jag spenderar dagar ibland på det viset? Vem tar skada av det? Ingen. Allra minst jag själv. Jag vinner bara på det.
Det är precis likadant som det där med att gråta. Ibland gråter jag av skratt och ibland för att jag är ledsen. Men även när jag gråter på grund av att jag är ledsen så behöver inte gråten vara dålig. Att gråta handlar om precis samma sak för mig som när jag bosätter mig i sängen ett tag. Jag läker.
Och fasen vad skönt det är ibland!
Got to remember
Lördag
Idag åkte jag hem till farmor för att umgås och sedan för att plugga. Fick hälften av filosofiuppgiften gjort iallafall. Ägnade dock nästan två timmar på att lägga energi till att tjafsa med någon som uppenbarligen har helt vrickade åsikter om vad som är moraliskt rätt och fel.
Min fina kusin och hennes mamma och pappa kom förbi lite senare. Så det blir skratt, chokladätande och yatzyspelande.
Nu ligger jag i min säng och gör färdigt sista delen av läxan. Sen är det slutspurten på asylprocessarbetet. Rolig lördagkväll...
