.

Jag är trött på att må dåligt både psykiskt och fysiskt. Är det inte det ena så är det det andra.

Jag var på solkristallen igår och gjorde en auramålning. Allting visade det som jag egentligen redan visste, men det var skönt att få det bekräftat. Men fan vad ont det gör att släppa taget. Jag försöker vara stark och hålla tålamodet uppe. Det ska gå, det ska gå.

Jag vet, ett jävligt negativt inlägg. Men det är precis vad jag också är just nu. Negativ.


Crazy

Nu är jag mest arg.
Har knappt sovit en minut i natt.
Jag har haft riktigt ont i magen och mått illa.
Fan!
Som att jag inte redan har tillräckligt.

It doesn't matter

Just nu ligger jag på spikmattan.
Jag gillar det. Tycker inte att det gör ett dugg ont faktiskt.

Klockan är elva. Det är tisdagförmiddag.
Jag ska strax gå upp ur sängen och göra lite frukost.
Sen ska jag sätta mig med mina läxor.

Ha det fint.

Svininfluensan – ska man ta vaccinet eller inte?

Förord: Debatten om den omtalade sjukdomen svininfluensan verkar aldrig ta slut. I början av sommaren kundeman dagligen höra på radion och se på tv-nyheterna hur influensan spred sig och hur otroligt farlig den var. Svenskarna blir nu erbjudna ett vaccin för att skydda sig mot svininfluensan och många har fått fruktansvärda biverkningar av sprutan. Så det jag ska titta närmare på är för – och nackdelarna med vaccinet.

Vad är svininfluensan? Svininfluensan är en influensa som vanligen drabbar grisar och i undantag människor men nu har detta förändrats och smittan kan nu spridas mellan människor. Man borde egentligen inte längre kalla den för svininfluensan eftersom det nu har blivit en mänsklig influensa. H1N1 kallas denna typ av influensa.
Det var i slutet av april som den första nyhetssändningen i Sverige berättade att 81 människor i Mexico hade dött av svininfluensan. Hysterin började då bli enormt stor.

Hur vet man om man har blivit drabbad av svininfluensan? Precis som en vanlig influensa så får man problem med snuva och hosta och får en plötslig feber. Man blir även trött, får frossa, huvudvärk och ont i kroppen. Illamående och diarré är även symtom som vissa får. För att få reda på om man har svininfluensan så måste man göra ett laboratorietest.

Fördelar med att ta vaccinet: Den största fördelen enligt mig till varför man bör ta vaccinsprutan är att smittspridningen minskar och att man skyddar dem som ligger i större riskzon till att bli smittad. Enligt WHO är svininfluensan nära till att räknas som en pandemi och under en pandemi så insjuknar 20-40 % av befolkningen. Socialstyrelsen har beräknat att mellan 400 000 upp till fem miljoner svenskar kan drabbas av influensan. Vaccinet innehåller små, döda proteindelar från influensaviruset. Sprutan tar man i överarmen och vaccinet man får i sig gör så att immunsystemet känner igen viruset och kan lättare stöta bort det. Principen är alltså likadan som alla andra sorters vaccin.
På vissa sidor jag läser på så står det att vaccinet inte ger särskilt mycket biverkningar förutom eventuell feber dagen efter sprutan tas och värk vid stickstället i 1-3 dagar efteråt.
En annan stor fördel är att vaccinet är gratis.

Nackdelar med att ta vaccinet: Precis som alla vaccin så kan även vaccinet mot svininfluensa leda till förlamning på grund av att antikropparna som bildas angriper kroppens egen nervvävnad. Oftast brukar förlamningen bara vara tillfällig och försvinna av sig själv men i vissa fall så gör den inte det.
Sprutan behövs oftast tas två gånger och vaccinet håller bara i ett år vilket innebär att man måste ta sprutan en gång om året. Många blir sjuka av biverkningarna efter sprutan, vissa blir sjukare av vaccinet än vad de blir om influensan bryter ut. Influensan är en ganska lindrig influensa, många får den som en 3-dagars influensa och blir sedan immuna. Det blir man däremot inte om man vaccinerat sig. Det är också väldigt viktigt att ph-värdet för blodet hålls stabilt och vaccinet som kommer in i kroppen kommer inte in ostraffat och det är de omedelbara reaktionerna på den ändrade balansen i blodet som ger de stora biverkningarna.
På en skola där 230 elever vaccinerat sig sjukskrev sig 120 av dem dagen efter och i England så har en undersökning visat att över en tredjedel av alla sjuksystrar vägrar ta vaccinet eftersom att de är rädda för biverkningarna.
Det finns även ett ämne i vaccinet som heter Thimerosal och det finns bevis på att Thimerosal är uppbyggt av en stor mängd Mercury. Ytterligare bevis menar att Mercury kan orsaka autism och Guillian-Barrés-syndrom hos små barn.

Min personliga åsikt: Jag har bestämt mig för att inte ta vaccinet mot svininfluensan. Det är fler som dör av vanlig influensa än av svininfluensan och jag tycker att media har förstorat upp allt detta. Vi människor har blivit hysteriska när vi dagligen får läsa om hur smittan har spridits men eftersom att just media ger svininfluensan så mycket plats så är det inte konstigt att vi blir rädda. Men hur ofta läser vi egentligen om människor som dör i den vanliga influensan? Väldigt sällan. Ändå är det fler som dör i den.
Dessutom så vill jag inte få in massa dåliga ämnen i min kropp när jag ändå inte tror på sprutan. Min kusin hade svininfluensan för några veckor sedan och hon sade att den inte var värre än en vanlig influensa.


It hurts

Jag hatar att det gör så här ont.

Att våga.

Jag har märkt att under det senaste halvåret så har jag tappat bort mig själv som person. Jag har fastnat i ett taskigt mellanläge där folk drar mig i armarna åt båda hållen. Dessutom har jag så förbannat gärna velat vara alla till lags, utan ett vidare bra resultat. I slutändan har det alltid varit någon som blivit besviken och tyckt att jag agerat fel. Allt det här har skapat en enorm inre stress i mig. Den har gnagat sig längre in i mig med tiden och tillslut så fixade jag inte mer. Förra veckan hände en sådan obehaglig grej som fick mig att inse att jag har bara en kropp, ett hjärta och ett liv. Jag kan inte vara en duracellkanin som kör på i hundranittio och tappar hälften på vägen.

Jag tappade det viktigaste - mig själv.

Jag blev tvungen att insett att det är dags att ändra riktning nu. Det är tid att vända mig inåt och lyssna till vad jag själv vill och vem jag själv är. Och jag vet att det finns ingen annan som kan göra det åt mig.

<3

En ensam hemmakväll. Länge sen sist.
Har bott hos Kim och Karolina nu i några dagar. Jag tackar gudarna för att dom finns. <3.

Idag har lugnet tagit över. Njuter lite extra. Idag är en sådan dag då jag känner att allt kommer att bli bra. Att det inte är värt att gå runt, må dåligt, blunda och vara rädd för vår fina värld. En vis människa sa till mig häromdagen att "Jag insåg att livet egentligen inte har någon särskild mening, den är liksom kravlös. Det är bara att leva, skratta och göra det bästa av tiden vi fått". Härlig inställning om du frågar mig! Personligen så är jag en sökare - jag letar ständigt efter svar på alla mina djupa frågor om livet, betydelsen, kärleken, hoppet och tron. Oftast snurrar jag in mig i mina tankar, vilket gör det hela ännu mer grötigt.

Nog om det!

Nu ska jag hoppa in i en varm dusch och stå där tills varmvattnet tar slut. (Får lyxa till det lite nu när hela familjen är ute på GGN). Därefter blir det sängen, en kopp te och en bra bok! Det låter inte så dumt va?




Vem lämnade vem?

Jag är glad att jag är här och tajmingen kunde inte vara bättre. Här får mitt hjärta chans att läka. Även lida dock. Men mest läka. Jag funderar på att de kanske har rätt, de som säger att man bara måste ge allt sin tid. Jag känner tillochmed att jag accepterar det. Det kommer att vara värt tiden. Trots att det inte känns så nu, så kommer det att komma en dag då jag kan få ett nytt perspektiv på oss, på det vi hade.

Ibland känns det förjävligt.
Ibland känns det rätt.
Men det är fint att få känna.
(även om det gör ont)

Krakow

Buenas dias!
Sitter förtillfället på vårat hotell i Krakow efter en underbart skön natt och en lång dags resa hit.
Planet igår var såklart försenat så det blev en hel del väntetid men nu är vi på plats!
Idag ska vi utforska stan lite.
Hör av mig senare!
PUSS


Du är allt

Hej vänner.
Nya låtar på mp3n.
Färdigpackad resväska.
Biljetten bokad.

Jag är redo!

Ska upp till Stockholm i några dagar till kärleken.
På torsdag går planet mot Polen.
Om ni inte redan visste så ska jag åka till olika koncentrationsläger - toleransresa.
Vi är fyra stycken från Rädda Barnen och två stycken från Elfrida-gymnasiet som åker.
+ två ledare.
Det kommer bli toppen.

Det ska bli underbart att komma iväg.
Jag behöver det.
(men jag kommer sakna min mamma mestmestmest)

Jag tycker det är otroligt nyttigt att bara resa iväg för några dagar.
Man lär sig att uppskatta det man har här hemma,
istället för att bara klaga som en borskämd jäkel.

Nu väntar en promenad i höstvädret.
En dusch.
Matlagning.
Skriva mail.
Ringa.
Båt.

PUSS!

There'd be nothing I wouldn't do for you

Jag vill ge världen största eloge till den här fina tjejen.
Vi möter allt tillsammans.
Skrattattacker. Tårar. Frågetecken.
Jag skulle vilja påstå att olikare människor än hon och jag är svårt att finna.
Och trots det så passar vi varandra som handen i handsken.
Hon är mitt guld.


Love hurts

Jag älskar mornar likt den här. Har legat med datan i knät i några timmar nu och mest njutit. Känner mig ganska nöjd med tillvaron just nu. Melissa Horn spelas från min playlist. Rummet är städat. Dricker en kopp thé och planerar att gå upp och göra mig en macka snart. Magen behöver det.
Klockan ett ska jag iväg och lyssna på Jan Eliasson, den förre utrikesministern. Har bara hört positiv kritik om hans föreläsningar så förväntningarna är höga. Efter det så ska jag och Lotta, min handledare, diskutera om mitt projektarbete. Klockan fyra är det dags att träffa Polen-truppen. På tal om det så åker jag snart!

Och hjärtat då? Hur mår hjärtat? Helt okej. Lite förvirrad, som vanligt. Jag undrar varför vi människor är funtade som så - att vi inser vad vi saknar när vi inte längre har det och när det väl har det så nära så... ja, jag vet inte, då blir det för lätt. Allt är ett jäkla mysterium och jag hoppas bara att vi hittar en fin lösning snart. Jag är inte snäll som håller honom på det här avståndet hela tiden. Och jag vet att det hänger på mig - jag måste bara bestämma mig, vad och hur jag tänker göra.

Kärleken gör ont.
Men jag har samtidigt hört att det är den bästa smärtan man kan uppleva.
Jag hoppas det är sant.

To be honest

There's in no I in team.
Det är där det går utför. Om du bara kunde förstå det...


Jag kunde inte fylla upp ditt hål

Idag är en extra fin dag. Kanske inte vädermässigt. Kanske inte känslomässigt (Åtminstonde borde det inte vara det) - Men i hjärtat är det en fin dag. Allt känns okej. Mer än okej.

Dessutom har jag löst en gammal konflikt med en fin vän som jag inte pratat med på några månader. Det mesta börjar falla på plats nu.

Nu ska jag koka en kopp thé och sedan mysa i mitt nystädade rum. Utanför piskar stormen. Vackert.


!

Jag försökte iallafall.


Sonja Alden

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Kan en människa förändras?

Mitt huvud är fullproppat. Det känns lite som att jag sitter fast mellan två sidor. "Cut between the others words and what I feel inside". Och jag undrar lite...vem ska man lyssna på? På sin egna magkänsla eller på andras råd? Antaligen en blandning av bådera gissar jag på att ni skulle svara.

Kan en människa förändras? Och hur många chanser är de värda? Jag vet att jag ofta är naiv, lite av en idealist som säkert skulle kunna ge andra hundratals försök att bevisa. Men jag kan inte låta bli att tro på att det är den bästa lösningen.

Jag har ofta hört att jag älskar honom mer än han förtjänar. Jag tror inte på det.
Man ska älska de när de är som värst, det är då de behöver det som mest.

Han och jag har haft en otroligt stark relation. Ibland har den varit skit, ibland sämre än skit.
Men vi har även haft det väldigt fint tillsammans. Skrattat så att tårarna sprutat, kramat ihjäl varandra under duntäcket, gått hand i hand och känt att vi har hela världen framför våra fötter.

För första gången någonsin så vill han bli hjälpt. Han vill förändra sig och han verkar vara redo att agera. Vad är då rätt gjort av mig? Att vända ryggen och gå därifrån? Eller att ta tag i hans hand och vandra vägen med honom?
Min mamma hade så fint lagt till en kommentar på min facebook där hon skrev att jag var är väldigt bra på att bry mig om andra men avslutade frågande när jag skulle börja bry mig om mig själv.

Får man lov att vara kär i en människa som sårat en, alldeles för många gånger? Är det fel av mig att tycka att hans leende är det vackraste jag någonsin sett och att hans händer... Ja, om ni bara visste hur förälskad jag är i hans händer. Och det finaste är att det känns så rätt när våra slås ihop. Som en perfektion.

Jag är rädd att människor runt omkring mig ska tänka "men Pernilla, inte IGEN". Jag minns vad min pappa sade till oss för någon månad sedan. "Om ni verkligen vill vara med varandra så får ni stå ut med att folk kommer att ha åsikter om det - ni har en lång väg framför er och det är bara ni som kan säga om det är värt det eller inte".

Jag vet inte. Förvirrad - det märks va?
Antingen så hittar vi något att kämpa för.
Eller så hittar vi ett bra avslut.
Det återstår att se.

(ni får gärna ge mig åsikter, de är mer än välkomna)

Stronger

But don't, even begin
Feeling I'm the one to blame
'Cause you dug your own grave



De vore så mycket lättare

Jag har aldrig liksom förstått innebörden av meningen som säger att jag bär ansvaret för mitt liv. När jag har läst eller hört det så har jag nästan himlat lite med ögonen och tänkt att det är ju en självklarhet. Nu på senaste dagarna så har dock den meningen varit min vägvisare. "Jag ansvarar över mitt eget liv". Och efter att ha fördjupat mig i den så kan jag nu förstå.

Jag gör så otroligt många val - dagligen. Så fort jag vaknar gör jag det första för dagen då jag väljer att slå upp ögonen. Och så fortsätter det. Jag väljer inte bara vad jag ska äta till frukost utan även att jag SKA äta frukosten. Sen finns det ju självklart val som påverkar mer än andra. Under de senaste två veckorna har jag tagit många sådana. Ett extra speciellt val, som hugger i hjärtat på ett sätt som andra inte gör.

Tidigare så trodde jag på ödet, att min väg redan var förutbestämt. Jag tror inte på det längre för idag så vet jag att jag har alla möjligheter att ändra vägen jag går på. Byta riktning. Vända blad.

Det är spännande - jag har ett helt oskrivet blad som ligger framför mig nu som jag ska börja fylla. Med minnen. Skrattanfall. Sorg. Smärta. Sann glädje. Jag har ingenting som hindrar mig. Det är bara att köra.

Ikväll har jag gjort ett val att ligga hemma i sängen med tända ljus och Melissa Horn. Ett fint val om jag får säga det.

Skydda ditt hjärta

Idag har jag lite extra ont i hjärtat. Han hörde av sig häromdan. Just då var det inte särskilt jobbigt men nu har det kommit ifatt mig. Det är tur att han är där han är just nu. Annars hade den här dagen kunde visat mig helt fel väg. (Självdiciplin, hallå?)

Egentligen vill man ju bara ha någon att ligga och gosa med under det stora duntäcket, med han som ler det bredaste leendet, kysser en i pannan och säger att man är den vackraste i världen. Man vill ju bara att allt ska vara så där okomplicerat och enkelt som det var förut. (eller var det någonsin det?)

Men så är det inte. För även om man tänker att jag står ut med lite ont i hjärtat bara jag får vakna upp med honom så håller inte det. Man står inte ut med det alltför länge. När hjärtat oftare gör ont är dunkar dubbelslag då är det inte roligt längre. Då börjar man fundera över hur mycket mer ens lilla hjärta klarar av och att det kanske är dags att göra så att det försvinner. Man tänker att även om det känns omöjligt så kanske jag blir lyckligare av att sluta ligga och pussa på hans vackra ansikte.

Glöm inte det.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0