.

Vi vet att tiden läker alla sår.
Dock lyckas man alltid sitta och pilla på och skrapa upp,
istället för att låta det där jävla såret vara,
läka av sig själv.

Jag trodde det var omöjligt att det kunde göra såhär ont att få sitt hjärta krossat. Efter att ha delat sitt liv med en annan människa under flera månader och sen tar det plötsligt slut - det gör så förbannat ont. För några nätter sedan så var smärtan så förjävlig att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag tänkte att det måste gå över nu, mitt lilla hjärta kommer inte klara av detta. Jag lyckas inte sätta ord på smärtan. En sådan som driver dig till vansinne, den typen av smärta som jag kan tänka mig att folk tar sitt liv för att slippa känna.

Och jag krymper till hälften när jag hittar hans strumpor i min garderob. För även om det bara är en liten sak så rasar allt sönder. Och jag fortsätter intala mig själv, jag är stark, jag är stark, jag är stark.

Och jag undrar vad som hade hänt om det aldrig tog slut. Om jag använt hjärtat istället för hjärnan. För att ena stunden ha en stor klump i magen och nästa tusentals fjärilar - det blev en för kraftig storm. Jag förstod att mitt hjärta kommer brista om det aldrig får dunka i normal takt.

Ett snabbt hugg i hjärtat när man blir påmind. Så tar man några andetag och går vidare.
Men man glömmer inte

Så. Det är över nu. Och jag trodde aldrig att något kunde göra såhär ont. Det värker i hela mig. Men jag vet att det här är rätt väg. Jag vet det. Nu har jag tagit steget ur vår sista dans. Och jag vet att det är okej att vara ledsen, att sörja. Men inte ens det kan jag just nu. Jag är bara tom. Som ett vaakum.

Och som jag strider mot känslorna. För "du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut", som Melissa Horn säger det.

Jag måste nog bara acceptera just nu. Jag måste hitta mitt sätt att deala med känslorna.

Och jag hade velat skriva så mycket skit om dig. Jag hade kunnat fylla flera papper. Men jag tänker inte det. Jag vill inte minnas dig som något ont.

Jag släpper dig nu.
Nu.

Det mesta börjar klarna upp sig nu. När jag tittar mig själv i spegeln så kan jag stå för den jag är. Till etthundratio procent. Jag är stolt över den människa jag är. Jag är stolt över att jag inte är en sådan som ger upp. Jag kämpar in i det sista och jag ger alltid allt. Och det räcker för mig.

Tänk så många nervösa ungdomar och barn som just nu ligger i sin säng och är oroliga för en massa saker. Först och främst att deras väckarklockor kommer protestera och inte ringa imorgon. Att de kommer vakna med största finnen på hakan. Att de kanske inte har någon som möter upp dom innan de kliver in i deras nya skola imorgonbitti. Jag vill bara ställa mig på en stol och säga, högt och tydligt: DET KOMMER ATT GÅ BRA. Alla är minst lika nervösa som ni och tänker mer på deras egna gångstil, valet av kläder, eller att säga rätt sak på rätt tidpunkt. Ingen har tid att tänka på alla andra. Andas. Det kommer gå bra.

(men, tro mig, jag var nog minst lika nervös som ni när jag var mindre)

Nu, nu ser jag fram emot det. Jag älskar skolan. Och pirret i magen finns här. Men, till skillnad från många andra år, så är pirret ett positivt pirr.

"Sen en tid tillbaka har jag varit tom
och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja, det finns så många måsten att va' bra på det man kan
och mitt i allt så ska man vara sann."

Jag har fått en ny förälskelse.
Melissa Horn.
Hon är den kvinnliga versionen av Winnerbäck.
...och jag är ju helt galen i honom!

Jag har hittat en låt.
En låt som gör att det bankar lite extra hårt i hjärtat.
Mannnen som sjunger om kärlek så att jag smälter heter John Denver,
låten heter Annies Song.

Dagen har spenderats tillsammans med Ana. Vi har pratat och skrattat.
Så som vi alltid gör. Hon är viktig för mig, den kvinnan.
Hon förstår sig på mig på ett sätt som inte många andra gör.
Och sådana människor är guld värda.
(Käre Gode Gud, låt mig aldrig ta dem förgivet, amen)

Dagen har även givit mig visdom.
Jag fick chansen att inse att ältande leder ingen vart.
Att det endast suger enorma mängder energi från en.
Energi som kan användas på mycket bättre sätt.