.

Jaha.
Här sitter jag.
I Tunisien liksom.
Afrika.
Har haft en fin vecka här med familjen.
Men fan vad tomt det har känts.
Du vet känslan av att man bara vet hur någon fattas.
När man går hem från en klubb och inser att jackan är kvarglömd.
Lite så.
Tomhet.

Att sakna är en av mina värsta och bästa känslor.
Älskar att sakna någon och veta att det är ömsesidigt.
Då man vet att man har en famn att krypa in i när man kommer hem.

Fan...
Jag vill skriva mer.
Jag vill skriva så att ni förstår hur jag känner.
Men hur ska det gå till när jag själv inte ens kan få ord på det?
Det bara känns rätt.
Som när man testar en klänning och den passar som handen i vanten.
Så.

Imorgon åker jag hem.
Hem till min kärlek.
Hem till min nya lägenhet.
Hem till mitt jobb som spanskalärare.
Hem till min nyinköpta systemkamera.

Jag bara vet att det här är rätt väg för mig.
Just nu lever jag livet jag vill leva.
Önskar jag vore religiös så att jag kunde tacka Gud för allt han givit mig.

Ni vet ju hur mycket jag älskar att skriva om kärlek i all dess former och det är av den orsaken att jag har aldrig någonsin har påverkats så mycket av något som jag gör av kärlek. Efter mitt förra förhållande var jag rädd att jag aldrig skulle våga öppna upp mitt hjärta för en man igen. Jag visste ju hur jävla sårbar man blev. Det var ju som att man plockade ur sitt hjärta, la det i den andres händer och det blev hans ansvar att vårda det.
Jag lyckades inte första gången jag gav mig själv till någon annan. Han förstörde det. Han förstörde mig. Och ett tag tyckte jag på allvar att kärlek bara var något överskattat. Inte nog med det. Jag hade så höga krav på vad kärlek skulle vara, hur den skulle upplevas och hur den skulle kännas. Jag hade ju sett det på film - jag visste ju hur det skulle gå till.

Och nu då? Nu sitter jag här med mitt hjärtas dörr vidöppet. Jag har hittat en trygg man som drar sin hand längs ryggen på mig natten igenom. Någon som mer än gärna presenterar mig för alla i hans närvaro. Som håller min hand och struntar i vad folk ska tycka.

Han gör något med mig. Jag vet inte vad men det känns som att han ser mina känslor och hjälper mig att våga älska igen. Han förstår. Och det krävs knappt ord. Jag känner så starka känslor så att det nästan värker i mig. För fan vad mycket jag riskerar nu. Men samtidigt - det jag har att vinna väger så mycket tyngre.

Han visar mig en helt ny värld. En värld då jag inte måste kämpa för att behålla mig själv eller där jag känner mig tvungen att vara någon annan än den jag egentligen är. Han visar mig kärlek.

Jag är livrädd för att gå in i det här, jag vet hur sårad jag blev sist. Jag vet hur mycket kärleken kan riva sönder en. Vet hur ont det gör med lögner och svek. Jag kommer på mig själv med att öppna upp mig för honom, men när han når en viss gräns så sätter jag foten på bromspedalen och trycker till hårt. Jag berättade det för honom och han kramade om mig hårt och viskade ord i mitt öra som fick mig att förstå att han aldrig skulle göra mig något ont.

Jag är så van med dålig kärlek så nu när en bra kärlek kommer så ifrågasätter jag den. Jag är van att bli dåligt behandlad och hållas så hårt att jag inte får luft. Nu är vi två men han låter mig samtidigt vara min egen.

Jag är lyckligt lottad.

Jag måste bara få skriva av mig - känslodelen är fylld till max. Jag har träffat någon. En sådan där kille som är så nära perfektion som det bara går. Det häftiga är att han uppfyller varenda krav jag någonsin haft. Han är snäll. Rolig (oj vad vi kan skratta ihop). Vacker att titta på. Har jobb. Barn. Är stabil. Och trygg. Och det viktigaste - han bryr sig om mig. Han undrar hur min dag har varit och nyfiken på svaret.

Allt är för bra för att vara sant. Att allt är såhär perfekt skrämmer mig nästan - något måste ju nästan gå fel. Det KAN OMÖJLIGT förbli perfekt. Eller?

Haha, ja mina vänner. För att summera min matdag:
(kom ihåg nu att jag är kär och tokig och har släppt tyglarna helt)

10.00 Tre rostmackor med oboy (!!!)
15.00 Två mackor med kalkon och ost och en kopp te
18.00 Kött, potatisgratäng och beasås
20.00 Ostbågar

Hur ska jag berätta om min första kärlek? Finns det ens ord till det? Antaligen inte. Jag antar att de flesta vet vem det är och vi höll ihop under drygt ett år. Det var en ganska destruktiv kärlek som snarare drog ner än upp mig. Men jag har bestämt mig för att inte prata illa om det vi hade. Trots allt smärta och alla tårar så var det en oerhört viktig tid för mig. Jag fick chansen att möta mig själv.

Jag vill inte skriva mer om det nu så jag sätter punkt.

Det är alltid så knäppt att presentera sig själv. Det blir lite som när man hör sig själv på band och blir helt förvånad över sin egna röst. Va? Är det så jag låter? Och lite så är det med bilden man har av sig själv. Ofta är den bilden inte densamma av andras bild av en själv. (Frågan är vilken man ska lita på?) Det kan också bli lite halvt pinsamt eftersom det många gånger kan vara lite svårt att prata om sig själv utan att varken bli självkritisk men inte heller skrytig. Hur som. Jag ger det ett försök!

Pernilla Hellqvist. 19 år gammal. Bor förtillfället i ett fantastiskt hus i Vibble som jag egentligen inte vill flytta ifrån men nu är läget så och vid årskiftet flyttar jag in i en liten etta på Gråbo. Just nu läser jag på Donner en dag i veckan eftersom jag missade några kurser när jag var iväg i Chile. Det passar mig bra. Det gör att jag kan lära mig förknippa Donnergymnasiet med andra saker än bara mitt ex. Förhoppningsvis blir jag klar kring jul. Vid sidan av skolan är jag extraanställd på Klädhuset vid ICA Maxi. Jobbar dock bara varannan helg så jag håller på att söka mer jobb vilket som ni alla vet inte är det lättaste.
Jag bor just nu tillsammans med min mamma, pappa och min ena lillebror. Jag har två småbröder men den äldsta går på crossgymnasiet uppe i Tibro och flyttade dit i augusti. Resterande medlemmar i familjen flyttar även dom dit om några veckor och efter många månaders funderande bestämde jag mig tillslut för att stanna kvar på Gotland ett tag till. Behövde reda ut några frågetecken.
Jag älskar mina vänner och värderar dem högt. Dom är mitt guld. Dom lyser upp hela jävla vägen för mig. Ord räcker inte. Sen har jag dessutom fantastiska mostrar och kusiner, morfar och många fler som står mig oerhört nära.

Det där var väl det yttersta, det de flesta vet om mig. Frågan är om jag har några riktiga hemligheter att dela med mig av... Tror nästan inte det. Jag är oerhört öppen av mig och vill man veta något så berättar jag det. Har haft några jobbiga år, men idag är jag äntligen igenom dom och är starkare än någonsin. Har funnit en sådan fantastisk trygghet i mig själv som jag aldrig någonsin trodde existerade. (<3)

Är en riktig bekräftelsemänniska. Vill gärna höra några extra gånger att det jag gjort har varit bra och jag suger åt mig som en svamp av varje komplimang jag får. (jäkligt typiskt mitt stjärntecken - lejon). Är envis som få och brukar få som jag vill. Älskar att ta på mig nya saker men är desto sämre på att slutföra dem. Det bästa jag vet är hemmakvällar. Finns inget som gör mig så lugn och harmonisk som när jag kommit hem efter ett skönt träningspass och vet att jag kommer spendera kvällen framför TVn bland människor jag tycker om. Ska man beskriva mig med ett ord så tror jag att mysig kommer upp ganska snabbt. Har alltid föredragit det framför vilda fester på stan. Har alldeles för många mysiga dressar som jag snabbt sliter ut.

Jag har planer på att utbilda mig till någon inom kost och träningslära. Ibland vill jag bli dietist. Ibland PT. Något inom yoga. Livscoach. Ja, något där någonstans iallafall.

Det var lite om mig. Just nu mår jag bara så jävla bra. Det är som att livet går som jag vill just nu. Somnar med ett leende och vaknar likadant. Har hittat tillbaka till många av mina vänner som jag tappade förra året, har en lägenhet som jag snart flyttar in i, har ett jobb och har dessutom hittat en jävligt fin kille som inte ens går att beskriva med ord. Så ja. Fasiken! Livet leker!

Jag tänker hänga på min fina vän Izabell och köra den här listan - dag för dag - fram tills årsslutet. Ligger lite efter så jag får försöka hinna ifatt!

* Presentera mig själv
* Min första kärlek
* Mina föräldrar
* Det här åt jag i dag
* Vad är kärlek?
* Min dag
* Min bästa vän
* Ett ögonblick
* Min tro
* Det här hade jag på mig i dag
* Mina syskon
* I min handväska
* Den här veckan
* Vad hade jag på mig i dag?
* Mina drömmar
* Min första kyss
* Mitt favoritminne
* Min favoritfödelsedag
* Detta ångrar jag
* Den här månaden
* Ett annat ögonblick
* Det här upprör mig
* Det här får mig att må bättre
* Det här får mig att gråta
* En första
* Mina rädslor
* Min favoritplats
* Det här saknar jag
* Mina ambitioner
* Ett sista ögonblick