.

Hej mina härliga vänner som inte struntar i att klicka in på min blogg varje trots att jag blivit kass på att uppdatera! Det känns lite småkonstigt att ha två bloggar och nu har jag prioriterat den andra ett tag. Får försöka ändra på det!

Så hur mår jag idag? Helt okej. Varken bra, men inte heller dåligt. Igår hände det en hel del jobbiga saker som jag önskar att jag hade sluppit få veta. Jag ljuger om jag säger att jag ogillar drama (för det mesta), men den här gången fick det överstyr och där stod jag, i mitten, helt maktlös.

Och... Nu tänker jag vara väldigt öppen. Mitt ex har skaffat ny. Bara sådär. Pang bom! För tre veckor sedan saknade han mig och nu har han till och med bytt facebookrelation, till in a relationsship with...  Det känns konstigt. Jag saknar honom inte, snarare tvärtom. Men att dessutom veta att tjejen påminner ganska mycket om mig; jävligt envis, står upp för sig själv och ganska tuff... Ja, det är det värsta. Att han fick någon som i mina ögon är bra. Men nu när jag känner såhär då blir jag så fruktansvärt rädd inför framtiden. Tänk om jag har varit ihop med världens finaste kille. Det tar slut mellan oss av en tråkig anledning och han skaffar en ny. Hur fan överlever man det? För jag menar, mitt ex var ju snarare en börda än något fint, tragiskt nog.

Nej, usch. Bara en jäkla massa ångesttankar där.

Jag skulle verkligen vilja lära mig hur man stänger av huvudet. Hur man bara slutar att tänka för ett tag. Som meditation. När jag har gått och lagt mig händer det ibland att jag har hela huvudet fullt av vad jag ska göra kommande dag. Då tar jag ett papper och skriver ner det och sen slappnar jag av. Men det här... Det här gnager sönder mitt huvud. Och det farliga är att det inte bara är huvudet som blir lidande. Hjärtat värker. Jag får ont i magen av oron. Blir allmänt trött av alla dessa tankar och det jobbigaste; humöret suger! En KBT-behandlare lärde mig att när man känner så ska man känna efter var smärtan sitter. Ett brustet hjärta kan ibland göra mest ont i magen och ibland kan det ila i tänderna... Ja, ni förstår. Hur som helst. Det man ska göra är att peka ut platsen och bara vara där, i tanken, under några minuter. Inte gå in och känna efter VAD som gör ont; vilka tankar man har och så vidare. Nej. Man ska bara känna efter ATT det gör ont, acceptera det. Då healar man sig själv.

Det är kanske värd att prova.

Hjälp vad skönt det var att skriva av sig. Jag skulle kunna fortsäta hur länge som helst. Jag älskar när det händer. När man skiter i om det blir grammatiskt rätt. Man skippar att bry sig om punkt och stor bokstav och tankarna "kan jag skriva det här?", existerar inte. Man liksom bara skriver. Tangenterna blir glödheta.

Jag kan också nämna vad som hände med min Macdata som jag köpte. Vet inte om ni vet det, men jag var så fruktansvärt glad att jag hade hittat en bra och billig Mac på blocket. Köpte den på en gång och betalade in pengar redan nästa dag. Efter hur mycket tjat som helst från mitt håll att han skulle skicka den började jag bli rädd att han inte skulle göra det. Sen visade det sig att han hade skickat datan, men skrivit helt fel adress till mig så den blev ju givetvis tillbakaskickad till honom. Han gjorde ett nytt försök och gav den till sin bror som skulle skicka. Både han och jag trodde att brorsan hade skickat datan tills han ringer mig efter tre dagar och berättar att brorsbarnen tappat datan i golvet. Han lovade att jag skulle få pengarna tillbaka. Nu är jag extremt rädd att jag inte får dom, för vem vet, tänk om han bara blåser mig? Det rör sig ändå om fyratusen! Han har lovat att föra in pengarna imorgon, så det är väl bara att vänta antar jag!

Så. Jahapp. Här sitter jag, en söndagförmiddag med ett snöigt paradis utanför fönstret. Utan min Mac-data och med ett hjärta som värker. Men vet ni vad det bästa är? Att jag vet att det går över. Genom erfarenhet så har jag lärt mig att man mår ALDRIG på samma sätt två dagar i sträck. Det är alltid något som förändras. Ibland till det sämre. Oftast till det bättre. Så idag tänkte jag gräva ner mig framför några One Tree Hill-avsnitt. Därefter ska jag åka till gymet och blir av med massa dålig energi och ikväll vill jag fixa med min bok.

Till er som känner er glada och harmoniska idag: Good for you! Njut, för man vet aldrig hur länge det varar.
Till er som mår mindre bra idag: Gråt en stund och sätt sen på härlig musik och dansa framför spegeln. Eller, vafan! Jag tar tillbaka det där. Ha en skitdag. På riktigt. Det är okej. Gråt och dyk ner i offerkoftan en stund. Se en film, eller varför inte flera filmer och ät sådant du tycker om. Bara ta dig igenom dagen.

Fy fan vad skönt det är att leva iallafall!

Hej mina fina vänner.
I lördags fick jag ett mail från Mona på helagotland.se som undrade om jag ville börja blogga hos dom. Jag tackade ja. Det är en riktigt häftig och unik möjlighet som kan ge mig chans att nå ut till enormt mycket människor. Den bloggen kommer att handla mer om mitt engagemang och samhällsfrågor med mera. Jag kommer givetvis ha kvar den här bloggen, eftersom att den är mitt eviga bollplank att kasta ut både skit, glädje, tankar och händelser på. Den andra lär definitivt inte handla lika mycket om känslor som den här gör. Tänk er själva vad roligt massa gotlänningar hade fått om dom hade fått veta allt som försigår i mitt huvud. Jag hade säkert fått idiotstämpeln direkt, haha. Nej.. Jag skojar. Vem vet.. När jag "känner mig mer hemma" där så kanske jag vågar uttrycka mer känslor, men just nu får jag ha en liten lägre profil.

Jag har precis varit och tränat ett riktigt jobbigt pass på form fitness. Kul, men fy fan. Mina axlar skriker just nu.

Vill ni veta världens roligaste sak??? Jag har köpt en macbook! Det är egentligen värt hundra smilegubbar men jag tycker dom blir så fula på en blogg så ni får leka att ni ser dem istället! Hur som helst. Hittade en jättefin på blocket som var billig och bra så jag ringde på en gång! Han skickar den imorgon. (Men jag måste vara ärlig och säga att det kniper lite på mig i magen... Tänk om han är en lurare.)

Vänner! Varför kommenterar ni aldrig? Jag vet att det kanske inte alltid är roligt att kommentera, men jag lovar er; för dom som bloggar så är kommentarerna en riktig motivationskälla. Jag vill ju att ni ska känna att ni är en del av bloggen. För precis som chokladbollar inte är något utan kakao så är en blogg ingenting utan sina läsare. Jaja. Tänk på det iallafall!

Världens största kram till er alla och jag hoppas att ni mår toppen!
Sov gott!

Precis sådär som bilden visar mår jag just nu. Jag orkar inte skratta men inte heller gråta. Jag känner mig tom, men samtidigt helt fylld. Fick ett vidrigt sms igår av en person vars namn definitivt inte ens är värt att nämna. Där stod det hur vidrig jag var. Att jag var ett misstag. Att han skämdes över att ha varit med mig. Det var bara en bråkdel av vad som stod i meddelandet. Vill inte ens ta upp resten.

Min princip i livet har alltid varit att man inte ska ångra det som hänt. Det är antagligen därför jag mår såhär; för att jag ångrar. Jag ångrar min tid med honom. Jag ångrar att jag gav honom elva månader av mitt liv. Jag ångrar alla tårar jag någonsin spillt över honom.

När jag tänker tillbaka på dessa elva månader så kan jag inte ens komma ihåg en enda dag som var bra - rakt igenom. Inte en enda dag. Klart att det fanns stunder som var fina, men de varade oftast inte längre än någon timma och sedan var det tillbaka till allt tjafs igen. Det tragiska är att jag skulle kunna spotta ur mig hur mycket skit om honom som helst. Jag skulle kunna få varenda människa att avsky honom (de som inte redan gör det vill säga) utan att behöva ljuga. Han är en sådan otroligt liten pojke som inte har något att komma med.
Han påstår att jag inte ställt upp för honom. Vem var det då som slavade för att få rent hans lägenhet hela tiden? Som tog hand om honom när han var sjuk? Som kliade på hans trasiga hud timmar varje natt? Vem var det som tog tillbaka honom efter att ha blivit slagen? Och som lånade ut materiella saker titt som tätt? Va? Vem var det om inte jag?

Jag blir sällan arg. Jag bråkar nästan aldrig med andra människor. Det handlar inte om att jag är konflikträdd, utan snarare så anser jag att man kan lösa allt genom att prata med varandra. Men uppenbarligen inte nu. Nu är jag så arg så att jag kokar i hela kroppen. Han sätte eld på pinnarna, minst sagt. Orden han gav mig igår är ord man inte säger till folk. Inte ens till ens värsta fiende. Hur i helvete har man då mage att säga sådana saker till någon man spenderat nästan ett år med? Det kan inte tyda på annat än svaghet.

Jaha. Och var vill jag komma någonstans med den här texten? Ingen aning. Men jag har en jäkla sak kvar att säga:
YOU CAN'T HOLD ME DOWN!

För några månader sedan så skrev jag en bra/tack/hjälp-lista varje kväll (Mias självkänsla). Anledningen till att jag började med det var att jag var så sugen på förändring och att jag visste att det skulle kunna hjälpa mig att leva lyckligare. Jag vet att vissa av er kanske skrattar av bara tanken att sitta och skriva ned sådana saker varje dag, men då ska jag berätta en liten rolig historia.

Jag hade precis gjort slut med mitt ex och var jätteledsen och tyckte att livet i allmänhet bara var piss och pannkaka. Efter att ha skrivit den där listan under några dagar så skrev jag under ordet hjälp att: hjälp mig att komma ihåg att skratta imorgon. När jag vaknade upp morgonen därpå så påminde jag mig själv om det, att ta varje tillfälle i akt att skratta. Och som jag skrattade den dagen! Egentligen skrattade jag nog inte mer än vanligt utan det var snarare så att varje gång skrattet bubblade fram så reagerade jag och kände mig tacksam för det.

Allt sitter i vår hjärna. Jag vet att jag ofta tjatar om det, men det är så oerhört viktigt att komma ihåg.

Ett annat exempel: I sexan var jag inte alls särskilt bra på matte och fick ett godkänt på de flesta proven jag gjorde. Ibland högre, men jag var en såkallad medelmåtta. Sen började jag på Södervärn och redan andra lektionen så kom min lärare fram till mig och berättade att han tyckte jag var jätteduktig på att räkna och förstå. Jag blev chockad och reagerade på det han sa. Inför nästa mattelektion så bar jag automatiskt med mig den känslan in i klassrummet. När jag slog upp boken så gick det helt plötsligt lättare och gången därpå ännu lättare och det slutade med att jag nästan alltid fick full pott på varje prov och jag gick ut med ett MVG. (Tro mig när jag säger att jag verkligen var förvånad). Vet ni vad som hade hänt i mitt huvud? Jo, jag hade ändrat inställning till matte. I sexan hade jag sett mig själv som någon som räknade halvdant och på Södervärn så såg jag mig tillslut som drottningen i mattevärlden.

Vi blir vad vi tänker. Så enkelt är det.

Jag vet att du säkert läst även det jag tänker skriva nu miljontals gånger. SKRIV EN TACKSAMHETSLISTA! Bara gör det. Sätt dig och skriv. Jag kan garantera dig att något kommer att hända i ditt huvud tack vare det. I förrgår skrev jag på en punkt att jag är tacksam för att folk hör av sig till mig och dagen efter när sms drällade in så njöt jag i fulla drag istället för att bara ta det förgivet.

Ge det ett försök och se vad som händer.

Hej sötnosar.
Jag har hunnit med hur mycket som helst idag trots att klockan bara är tolv. Jag har skjutsat båda mina bröder till skolan, tränat, pluggat, ätit och fixat iordning mig. Halv två ska jag träffa fina Natalie för en fika. <3
Min lillkusin har namnsdag idag så jag funderar på att åka förbi henne en stund. Vet inte om det något helt galet men vi har alltid firat namnsdagar i vår släkt.

Ha en fin dag och glöm inte att ta vara på de små detaljerna. Ibland missar vi dem i allt jäktande. Så skippa i att bli irriterad när kassakön är extra lång. Det finns massa saker du kan göra under tiden; titta på söta killar som (förhoppningsvis) springer ärenden åt farmorn, småprata med tanten framför dig eller njut av den stilla stunden. Det går inte snabbare trots att vi står och suckar och blir mer och mer irriterad för att kvinnan i kassan tar sån tid på sig!

Bara en liten tanke.

Jag har en sådan enorm längtan efter den där kärleken. Du vet, han som kommer in och gör dig helt galet knäsvag, vars blickar skapar ett helt zoo av fåglar inne i magen och varje vaken (och sovande) sekund så är det ingen annan än han som upptar dina tankar.

Jag har alltid trott på kärleken. Trots att jag har sett många misslyckade kärlekssagor runt omkring mig så har jag inte slutat att hoppas. Jag vet att en dag kommer jag att finna en vacker man som jag skulle kunna vara beredd att offra allt för. Han kommer att ha det finaste leendet jag någonsin skådat och hans ögon kommer tindra klarare än natthimlen.

I dagsläget är det inte så. Jag är hundra procent singel och även om jag känner den här starka längtan så trivs jag i nuet. Det är så fint att kunna kyssa de läppar jag vill och att le åt söta killar på bussen. Och jag tror att det är så fruktansvärt viktigt att kunna njuta av den här mellanperioden, innan det är dags att gå in i ett nytt förhållande.

Även om jag förstår varenda liten centimeter av det så gör det så ont i mig att människor är kvar i förhållanden som bara blivit en rutin. Att trots att det inte känns bra så stannar man på grund av rädsla för det okända. En bekant till mig berättade att hon inte ens visste vad hennes pojkvän hade för sig på nyårsafton och en annan sa att trots att han inte var lycklig med sin flickvän så stannade han kvar eftersom det ibland kom stunder som var himmelsrika.

Det skrämmer mig.

Jag hoppas verkligen att jag lärt mig en läxa från mitt förra förhållande - att om det inte känns rätt då ska man gå. Man stannar inte kvar. Man gör bara inte så mot sig själv. Det finns så otroligt många fina lockhåriga gitarrspelande söta killar med busiga leenden runt om i världen, Man måste bara våga se det. Öppna upp hjärtat.

Så, min summa av kardemumman är att min säng känns inte längre tom när jag går och lägger mig. Det gör inte längre ont att vakna upp och inse att jag inte har någon bredvid mig. Vet ni varför? Jo, för att jag insåg mitt egenvärde och bestämde mig för att jag är hellre ensam än i dåligt sällskap.

Jag såg den här videon första gången för några veckor sedan och har inte kunnat sluta tänka på det fantastiska budskapet. Se den, gör det!

Hej finisar.
Idag vaknade jag till att solen sken. Åh, kan man starta morgonen bättre än så? Knappast.
Så... Min helg!
I fredags var jag ju på tarotkortsläggning. Jag blev kvar där en halvtimme längre för att jag hade så otroligt mycket frågor. Jag tänker dock välja att inte skriva om vad som sas i korten, det håller jag nog för mig själv och sedan får jag väl redovisa om ett år om det stämde eller inte. Men året ser lovande ut för min del iallafall. Efter det åkte jag hem och spenderade kvällen framför Lets Dance. Vad duktiga dom var!
I lördags sov jag länge, pluggade lite, såg på Vänner och sen fick jag skjuts hem till Hanna. Där drack vi rosévin och skrattade massvis och sedan tog vi, (och Sanna, som slöt upp) oss vidare ner till Elin där vi åt mat, skrattade ännu mer och spelade spel. Klockan tio gick vi till Joda när Ninnie hade sin 20-årsfest. Det var mysigt, massa roligt folk och härlig musik. Runt tolvtiden anlände vi på Hamnplan och den första timmen var vidrig på grund av att jag träffade mitt ex där och han var helt störd i huvudet och stod och sex-dansade med massa tjejer. Så där krossades min kväll lite. Men tack vare att jag har såna helt fantastiska vänner så lyckades jag släppa det och hade skitkul istället. Fan, ni är värd världens största eloger, allehopa! Träffade den där fina killen från nyår och vi pratade massvis. Jisses, om ni bara visste hur fin han är!
Kvällen slutade runt fyra med att jag och Hanna somnade i hennes säng och vaknade upp alldeles för tidigt. Vi hade en resumé om kvällen och tvingade oss sedan iväg till McDonalds för att köpa lite food. Just det! Jag träffade Mohammed där och han erbjöd sig att hjälpa mig att komma iväg till ett arabisktalande land nästa vår. Han har nämligen familj i Jordanien och det är ett ganska lugnt område om man jämför med andra ställen i mellanöstern. Så, vi bestämde att vi skulle träffas och prata vidare om det! Skitkul!
Åkte hem runt fyra, duschade, tittade på Vänner, åt mat och såg sedan på Johan Falk. Skitspännande film. Första Falk-filmen jag sett. Men jag håller med; den ligger verkligen i Wallander-klass. (Och det är något riktigt positivit, jag älskar Wallander).

Vad händer idag då? Jag har satt som mål att hinna färdigt med två engelskauppgifter. Så det är bara att sätta igång nu!

Ha en fin dag och om du har tid; ta dig ut i det fina vädret och få lite solstrålar på dig!
Puss

Vet ni hur jag spenderade sista dagen på lovet? Pluggade med den här fina tjejen ovan. Jäklar vilket bra pluggteam vi är! Jag kom på mig själv att inte kollat bloggar/facebook/mail på tre timmar. Tror ärligt talat att det är rekord när jag har en data framför mig. Vi gör ett engelskaarbete tillsammans då vi skriver om Australien; politik, geografi, historia, kultur... Sjukt intressant.

Om tio minuter ska jag ta bussen till Klinte. Börjar egentligen inte skolan förens imorgon men jag ska på möte med några lärare. Och vet ni vad jag ska göra imorgon? Göra en hel tarotkortsläggning. Kostar 300 kronor på Solkristallen och tar cirka 40 minuter. Har längtat hela veckan!

Ha en fin dag.

Hej fina ni.
Här sitter jag helt död i soffan! Kom hem från ett riktigt tuff pass på Form för två timmar sedan och är helt sjukt mör i kroppen. Får se om jag orkar mig in i duschen strax. Det positiva är att det känns verkligen att jag har tränat. Hoppas jag inte vaknar med en hemsk träningsvärks imorgon bara. Ogillas starkt!

Igår sov jag hos Hanna efter att ha varit på ett boxningspass med Zebastian. Vi somnade skavfötter i den mysiga sängen efter massa härligt prat. Hon är så fin, min Hanna. Hon förtjänar all lycka i världen. Många timmar senare vaknade vi upp helt utvilade, åt frukost i lugn och ro och begav oss sen ner till stan. Blev först en visit på arbetsförmedlingen - Hanna hade lite frågor. Jag tog tillfället i akt och frågade lite om var man kunde åka för att lära sig arabiska, på plats. Kvinnan hittade en bra språkskola i Egypten och i Marocko. Om planerna går som jag vill så spenderar jag och Hanna hösten i Sydamerika och sen, nästa vår, så vill jag studera arabiska. Jäklar vilken bra merit att ha till framtiden.

Iallafall - efter arbetsförmedlingen så mötte vi upp alla fina flyktingfamiljer och begav oss ner till fenomenalen för att spendera eftermiddagen där. Vi var säkert 40 personer, riktigt kul! Jag fick skratta så att magen krampade tack vare min fina lilla Lysas underbara kommentarer.

Åkte hem, åt mat, skrev på mitt CV och sen var det dags för Kettlebellpasset med Björn. Nu sitter jag och lyssnar till den härliga countrygalan på TV. Jag älskar sån musik! Kan man något annat än att bli glad när man lyssnar till ÄKTA musik sjungda av stiliga män i cowboyhatt? :)

Puss!

Hej hjärtan.
Idag blev en fin dag. Spenderade en tid på gymmet, vilket var förbaskat skönt. Sedan kom jag hem och gjorde mest ingenting. Kvällen fortsatte i samma stil. Såg den omtalade Twilighttvåan New Moon. Speciell, men hade sin charm.

Fick inget sms idag men det gör inte så mycket. Jag är glad ändå. Även om det bara varade i några timmar så var det banne mig några av de bästa timmarna jag upplevt. Nånsin. Nu vet jag att jag inte ska nöja mig med något mindre.
Läste så bra någonstans att; "se till att kyssa mångas läppar för innan du vet ordet av det så kommer du finna läpparna du ska kyssa i resten av ditt liv". Så fint.

Godnatt sötnosar.

Vill ge världens största kram till er alla och önska er ett underbart 2010. Jag firade tillsammans med Hanna och 80 andra på en stor fest vid gamla fängelset. Jag hade fantastiskt kul och fick kyssa den finaste killen jag sett på länge vid tolvslaget. Så ja. Mitt nya år började helt underbart.

Igår låg jag och Hanna mest hemma i hennes brors lägenhet och skrattade högt åt gårdagen, varvat med lite deep talk, mc-donaldsmat och sömn. Annars hade jag mest ett härligt pirr i magen, men såklart (tjejer, antar att ni känner igen er) så låg jag och överanalyserade... Kommer han höra av sig? Vad ville han? Vad menade han? Ja.. Haha. Ni vet.

Kanske landar det ett sms i min inkorg idag. Det visar sig.

Ett av mina nyårsmål (vill inte skriva löfte, för det låter alldeles för strängt) är att oftare blogga. Mestadels för min egna skull - jag mår så bra av att skriva av mig men också för att det är kul att kunna gå tillbaka och minnas allt. Att komma ihåg alla små vardagstankar som egentligen inte är stora alls men som just då tog över allt annat.