Allt behöver inte vara på topp

Hej vänner.
Vet inte var jag ska börja. Har mycket tankar. (som vanligt på fredagskvällarna - varför just fredagar egentligen?) Hur som. Så här ser jag ut ikväll. Har köpt en ny velurdress från Cubus i min favoritfärg lila. Helt fantastisk. 300 kronor för hela dressen.



Kan börja berätta om min dag. Åkte in till stan runt halv ett och träffade Mikaela, mina fina barndomsvän sen mååånga herrans år tillbaka. Har så många fina minnen med Mikaela. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om alla skratt och roliga saker vi hittat på tillsammans - men jag håller mig till nuet just nu. Vi fikade och pratade i några timmar och jag fick äntligen träffa hennes lilla Hanna. Hoppas verkligen att vi fortsätter hålla kontakt Mickan. Jag vet att du är en sann vän. <3

Efter fikan mötte jag som bestämt upp Karolina för en shoppingtur på stan. Ganska direkt stötte vi ihop med Robin, Jussie och deras fina Bonnie och vi slog följe med varandra. Åt lite gott och handlade lite kläder. Sedan lämnade jag dem och gick och tränade ett bra pass på Form. Jag gillar pass som blir effektiva, även om de är korta. Hämtade upp Adrian, åkte till Maxi och köpte massa gott och åkte sedan hem. Har nu kollat idol och gråtit några tårar till Olles version av en av mina bästa låtar Fix you.

Imorgon och på söndag jobbar jag. Känns bra. Behöver göra något.  Blir tokig av att bara gå och dra.

Ikväll känner jag mig okej, lagom. Eftersom jag aldrig brukar göra det så vill jag bara skriva det för att bevisa för mig själv att jag också kan vara i ingemansland ett tag. Känns skönt. Allt behöver inte alltid vara på topp, men för det behöver det inte betyda att man mår dåligt. I grunden känner jag mig okej - sen är det bara vissa faktorer runt omkring som gör mig förvirrad och ledsen. Men jag börjar hitta min trygghet. Inte i något. Inte heller i någon utan enbart i mig själv. Det är ta mig fan det finaste som finns. När man liksom uppskattar sitt eget sällskap och tycker att man är en ganska härlig typ trots vissa brister.

Är trött på många människor runt omkring mig. Och efter ett taskigt förhållande förra året så lärde jag mig att jag väljer faktiskt att hellre vara själv än att vara i dåligt sällskap och så känner jag verkligen just nu. Jag vill inte lägga min tid på människor som inte uppskattar mig för den jag är. Då får det va.

Sist men inte minst måste jag få kasta ur mig hur knäppa killar är. Varför förstår dom bara inte? Kan dom inte bara förstå vad man vill och känner? Måste det vara så jävla komplicerat?

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Vi får anstränga oss Pernilla, vi måste fortsätta hålla kontakten!

Fortsätt kämpa tjejen, jag vet att du kan när du väl vet vad du vill, och jag vet att du vet vad du vill inerstinne så tuta och kör gumman! Jag finns här precis bredvid dig genom det, de ska du veta!!!

2010-11-28 @ 20:17:27
URL: http://tegelstenenochjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0