Bebis

Det var tisdagen den 4 maj. Klockan var runt ett-tiden och jag hade egentligen bråttom eftersom jag och svärmor hade en tid vi skulle ses på. Dagen innan hade jag beställt graviditetstest (undermedvetet misstänkte jag något) och jag kom på det i sista sekund. Ted parkerade bilen utanför min dåvarande lägenhet och jag sprang upp snabbt för att testa mig. Först visade det bara ett sträck och jag tänkte inte mer på det och jag lade ifrån mig testet. Samtidigt som jag tvättade händerna så kollade jag igen och jag var säker på att jag inbillade mig - ytterligare ett till sträck visade sig. Jag skakade som aldrig förr och var tvungen att sätta mig ner och stirrade. Och stirrade. Sträcket blev bara mer tydligt och jag sprang ner till Ted i bilen och visade honom testet. Och vi visste på en gång att vi skulle behålla den lilla. Det var inte ens en tvivlan om det.

Och på den vägen är det.

Så... Ja, nu är jag gravid. I tionde veckan. Borde väl egentligen inte gå ut med det redan nu men det känns rätt så då gör jag det. Jag har så otroligt många känslor och tankar så jag behöver få ha bloggen att skriva av mig i.

Jag vet att folk kommer tycka och tänka. Och egentligen är jag livrädd för det. Jag är otroligt nervös för vad alla ska tycka om vårt val. Och Ted försöker lugna mig med att det inte spelar någon roll, så länge vi är säkra på vad vi vill. Och det är vi. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna få så här starka känslor så snabbt. Hela mitt liv har förändrats och det är med stolthet jag skriver det.

Jag ska bli mamma. Jag ska få uppleva det största i livet. Jag ska få den vackraste gåvan jag någonsin kommer att få. Och samtidigt som jag är jätterädd för allt det här så längtar jag mer än någonsin. Jag har världens bästa stöd från min fantastiska förebild, min mamma. Och från min underbara pojkvän, pappan till mitt kommande barn. Han är min stora stöttepelare och är beredd att gå igenom eld för mig, precis som jag för honom.

Jag tvivlar inte ens.
Det här är rätt väg för mig.
Och nu är det enda jag kan göra att hoppas att pyret vill stanna i magen.




Kommentarer
Postat av: Mamma

Tack min älskade dotter för att jag är din förebild. Jag vet hur du känner inför situationen du nu befinner dig. 'Efter en kort tid tillsammans och redan gravid, va alla andra tycker/säger/tänker??' Alla dina funderingar på alla andra ska du helt lägga ner! Folk har alltid åsikter men om ni själva känner att det känns helt rätt, varför då ägna tankar på alla andras åsikter? Dumt att lägga energi på det! Se till att göra det ni ska och de är att ägna er åt att njuta, förbereda och ta hand om varann alla 4. Helt rätt i det du skriver -Du ska få uppleva den största lyckan i livet och det är att bli mamma. Jag var inte äldre än va du är nu, då jag fick dig och det har ju gått bra! Du är en mogen och klok tjej Pernilla. Tvivlar inte ett dugg på att ni ska fixa det här. Trist bara att avståndet är så långt nu bara :-( Men vi ska verkligen följa dig och ta hand om er även fast vi inte bor nära. Det finns lösningar på allt! Älskar dig och är glad för er skull. Vi finns alltid för er <3

2011-06-11 @ 00:42:39
URL: http://lottahellqvist.blogg.se/
Postat av: Mikaela

Pernilla, Pernilla, Pernilla... Nu har vi pratat om detta så många många många gånger att jag inte kan hålla räkningen. Vi har pratat igenom detta med att du inte ska tänka på vad andra i din omgivning kommer att säga, tycka och tänka! Snälla du, se på mig! Jag gav alla en stor chock, och jag fick höra en massa snack om vad folk tyckte och jag gick se blickar jag verkligen inte ville se ifrån några människor! Men det gäller att vara stark, skit i dom som pratar eller dom som tittar konstigt på dig. Var stolt över din mage, Ni kommer fixa detta galant ska du se!

Jag tror på er, och du vet precis vart jag finns <3

2011-06-11 @ 09:30:58
URL: http://tegelstenenochjag.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0