.

För ett år sedan idag så såg jag ingen utväg. Allt var mörkt. Allt var svart. Trots åtskilliga timmar vid psykolog så fick jag inte obehagskänslan att försvinna. Ångesten. Minska kanske, men inte försvinna. Den var som fastspikad i mig och vägrade släppa taget. Jag låg i sängen dag ut och dag in och tyckte att livet sög, att allt var hopplöst. Så dåligt som jag mådde för ett år sedan har jag aldrig i hela mitt liv tidigare mått. Stress, press och krav från tidigare tonår hade kommit ifatt mig. Jag bearbetade ett jävligt dåligt första förhållande och mitt i allt det här så fick mina föräldrar huset sålt och planerade en flytt till fastlandet.

För ett år sedan idag hade jag varit och tränat vid den här tiden. Jag hade kört ett träningspass på Form för att det alltid har hjälp mig så mycket psykiskt. Jag stod länge i duschen den dagen minns jag. Sen kom jag hem, hem till mitt älskade Vibble. Klockan sex var vi bjudna på mat och fika eftersom min kusin Joakim fyllde 20 år. Det skulle såklart firas och det gjordes i en lokal vid Terra Nova.

För ett år sedan idag så träffade jag dig där och startskottet avfyrades. Jag minns att jag viskade till Angelica den kvällen att honom ska jag ha. Det var inget snack om saken - det var bara självklart. 

Och så blev det. Några veckor senare var vi ett par. Men jag kan inte låta bli att undra. Var det förutbestämt? Han har berättat för mig i efterhand att han velade in i det sista att gå dit den kvällen. Det gjorde jag med. Hade vi ändå hittat varandra, på något annat vis, om vi inte hade gått dit? Är det slumpen eller är vissa träffar bara menade för att ske?

Oavsett vad som än händer med oss så vill jag verkligen tacka dig. Jag är dig evigt tacksam för att du gav mig en sådan enorm trygghet redan från början och släppte in mig så pass mycket som du verkligen gjorde. Jag är dig evigt tacksam för att du inte gav upp trots att du märkte att jag var ett vrak, att du höll kvar trots att jag strejtade emot.

Det är ett år sedan, idag. Jag är övertygad om att jag inte vore samma person som jag är om det inte vore för dig.
Tack för att du stod kvar.