Att vara stark
Ibland tror jag att jag glömmer bort att ge mig själv lite cred. Att faktiskt klappa mig på axeln och säga att det där gjorde du bra Pernilla. Eller att helt enkelt ta hand om mig själv - jag menar, hur ofta tänder jag hela sovrummet med massa härliga doftljus och kryper ner och bara njuter? Hur ofta anstränger jag mig så mycket för bara mig själv? Vi är så jävla duktiga på att tala om för andra att de är bra. Att berömma. Att ställa upp. Men hur ofta gör vi det för oss själva egentligen?
Jag tror ibland vi glömmer bort att vi är starka. Åtminstonde gör jag det. Jag tror att jag är svag. Men vafan. Jag är ju inte det. Jag kan ju faktiskt. Jag har nu snart pendlat till Göteborg i tre veckor med en restid på totalt fem timmar om dygnet för att uppfylla två av mina största mål - att bli kostrådgivare och PT - trots att jag är gravid! Jag lät inte graviditeten hindra mig från att följa mina drömmar.
Jag förtjänar faktiskt mer snällhet och godhet från mig själv. Och det gör du också. Du är värd det. Varför ska du tro på att andra klarar av det men ändå tvivla när det kommer till dig själv? Nej, det är fan omodernt att tycka illa om sig själv. Vi är starkare än vad vi tror. Tänk dig alla gånger du fått ditt hjärta krossat. Eller blivit sparkad? Eller flyttat? Börjat om? Hur du säkert då trodde att du inte skulle klara av det. Men här sitter du idag. Och klarade det.
Glöm inte det.
Kommentarer
Postat av: Rocka'Mama
Du är mycket klok kvinna!
Trackback
